Nu är det medicinskt bevisat. Fru W är faktiskt inte BARA lat. Lite trött har hon faktiskt rätt att vara. Följande utspelade sig på mödravården, torsdag eftermiddag:
Liiite stressad över att hinna med MVC-besöket mellan jobbet och dagishämtning, vaggar jag in i väntrummet och sitter som på nålar (i ca tre minuter) tills sköterskan ropar upp mig för provtagning. Blodprover för socker och blodvärde skulle tas, och så blodtrycket förstås. Medan de små röda (de är de i alla fall här) maskinerna läste av proverna för blodsocker och blodvärde togs blodtrycket. Trycket låg helt normalt och var bra (120/60). Men när sköterskan tittade på blodvärdesresultatet såg hon lite bekymrad ut. Och bad att få sticka mig i fingret en gång till, för att kolla igen. Blodvärdesmaskinen orkade nämligen inte spotta ur sig ett bättre resultat än 103... Nästa försök var liiite bättre - 111. Snittet blev 107. Inte så jättebra om man betänker att det väl bör ligga runt 120 i alla fall. När det dippade för några månader sedan till 117 fick jag stränga order om att vara mer noggrann med järntabletterna. Och när min kära moder väntade lillebror blev hon inlagd när det gick under 100... Men det var i alla fall en schysst förklaring till varför jag varit så himla trött. Så nu blir det att knapra massor av järntabletter hela helgen, för på tisdag skall blodvärdet kollas upp igen. Bäst att vara på den säkra sidan.
Kan ju också meddela att enorma mängder låtsassocker inte tycks påverka blodsockernivån nämnvärt! Ytterligare ett argument för den medicinska vetenskapen att ta till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar