Veckans löfte

Efter några veckor med ständiga konflikter med storebror, och ett tonläge i familjen som blivit allt mer högljutt och irriterat, bestämde undertecknad sig i fredags (all time low på mamma-mätaren) för att försöka sig på en vecka utan skrikutbrott på sina barn. Hittills har jag klarat två dagar hyfsat, och det känns faktiskt riktigt bra.

En av orsakerna till alla utbrott är att storebror har ett enormt (och då menar jag ENORMT) behov av att bestämma över sig själv. I smått som stort. Och som den snart sexåring han utagerar han det på ett inte så jättecharmigt sätt.

Bara en liten stund på morgonen låter så här:

Mamma W: "Storebror, vill du ha frukost?"
Storebror: "NEEEEJ! INTE NU! JAG MÅSTE LEKA FÄRDIGT MED BILARNA FÖRST!!!" (gärna ackompanjerat med några tårar för säkerhets skull)
Mamma W (fortfarande behärskat och lugnt): "Lek en liten stund till då, men kom och ät din frukost sen är du snäll."
Storebror: "Jag SKA det har jag ju SAGT!"

En kvart senare, när frukostmackan är uppäten:
Mamma W: "Storebror, är du snäll och går upp och hämtar kläder till dig?"
Storebror: "NEEEEJ! Jag SKA se färdigt "Valfritt barnprogram på Bolibompa" först! Pruttmamma!"
Mamma W (behärskat, men något irriterat): "Om du väntar tills programmet är slut, får du skynda dig lite sen så vi inte kommer för sent till dagis. Och det är INTE ok att säga så till mig - jag bad dig bara hämta dina egna kläder."
Storebror: "Prrrrrt!" (gör pruttljud med munnen och ser obeskrivligt sur ut)
Mamma W (fortfarande behärskat, men med emfas): "Hörde du vad jag sa - det är INTE ok."
Storebror stegar iväg med händerna för öronen. Mamma W räknar till 10 och ägnar sig åt hungrig bebis en stund.

Det är strax över noll grader varmt ute. Storebror (och syrrorna) håller på att klä på sig kläderna han (de) hämtat. Storebror håller på att ta på sig SHORTSEN han hämtat.

Mamma W (väl medveten om vad som komma skall, anlägger en så mjuk och len ton som möjligt): "Storebror, det är ganska kallt ute idag, så shorts är nog lite kallt. Kan du inte ta på dig ett par långa byxor?"
Storebror: "NEEEEJ! Jag SKA ha shorst idag. Alla byxor jag har är för BREDA!" *mkt arg och med lite tårar som ackompanjemang*
Mamma W: "Jag tror att du kommer att frysa i shorts, och ni har utflykt på dagis idag..
Storebror (avbryter med ett avgrundsvrål): "Jag VILL INTE ha utflykt - jag VILL INTE bära min ryggsäck hela vägen till dagis ..." (lägger sig ner på golvet i en lite hög)
Mamma W (behärskat irriterat): "Ta på dig långa byxor när vi går till dagis, så kan du ta med shortsen och ha dem där inne om du vill. Och alla bär sin egen ryggsäck till dagis - jag kan inte bära tre matsäckar, extrakläder OCH ta hand om lillebror." (Till saken hör att det är som allra längst 450 meters promenad till dagis).
Storebror: "Jag SKA ha shorts, och jag tänker INTE ta på mig några byxor, och DU får bära min väska. Ha!"
Mamma W (något mindre behärskat): "Ta med shortsen, ta på dig byxorna och du måste bära din väska själv, för det får de andra två göra."

Någonstans här brukar storasyster informera om att hon gärna tar på sig byxor, att hon kan bära både sin och storebrors väskor, och att hon inte bråkar lika mycket som storebror och lillasyster (emellan och under storebrors utbrott brukar nämligen lillasyster ha brutit ihop för att hon inte själv fick knäppa alla knapparna i sin kofta, för att hennes mor hade den otroligt dåliga smaken att hämta en blöja till henne när hon skulle SJÄLV, för att hennes tofsar sitter för löst, för att Ariel-Barbien inte kan ha Törnrosas klänning, för att hon inte fick borsta tänderna själv och för att storebror skrämt och jagat henne). Dessutom har lillebror oftast fått spel några gånger för att han inte fått mat, eller ny blöja eller nappen i tid. Och det låter en hel del då.

Då brukar det vara dags för mamma W att tappa det mesta av sin behärskning och ganska ovuxet vråla något i stil med:
"Jag skiter i om du fryser, ta på dig vad du vill. Den som vill ha med sig matsäck till dagis får bära den själv - annars får man vara utan. JAG knäpper jackorna, och nu GÅR VI!!!"

Det är den här sista biten som jag tänker försöka låta bli med. I en hel vecka. För efter vår superkonflikt i fredags, när jag var som en liten blöt fläck hela kvällen, och större delen av lördagen också, försökte pappa W prata med storebror. Storebror hade svårt att se sin del i konflikten (vilket kanske inte är så konstigt när man är fem år), men han sa också så här: "Jag vill inte vara snäll mot mamma för hon bara skäller hela tiden."

Och jag tror faktiskt inte att han förstår hur ofta jag biter ihop för att INTE skälla. De gångerna märker han ju inte. Från hans synvinkel är det mest skäll hela tiden.

Så - nu är målsättningen dels att faktiskt skälla lite mindre, men också att uppmärksamma barnen på de gånger jag säger till UTAN att skälla. Och berömma dem järnet när de säger till på bra sätt istället för att gnälla och gorma det första de gör. För jag tror ju att de gör så, för att de tycker att vi gör så - gormar och gapar direkt. För de har nog faktiskt inte hört de 24 gångerna vi sagt till dem innan. I alla fall inte hela vägen in.

Än så länge har det i alla fall funkat rätt så bra. Och med tanke på dagens schema är jag rätt stolt faktiskt.

kl 7-8.30 - Morgon och frukost. Storebror gick ut och spelade fotboll. Blev mkt blöt. Fick byta byxor och ta på sig andra skor. Hittade inga bättre än fjolårets vinterkängor. Systrarna ville också ha vinterkängor. Alla hade vinterkängor.
8.40-9.10 Morgonpromenad (ca 2 km) i MYCKET rask takt för att sluta upp med dagis på teaterföreställning vid Folkets Hus. Lillasyster åkte på mina axlar.
9.30-10.10 Teater för storbarn. Liten promenad för mamma och lillebror, samt matpaus (och samtal till BVC som glömdes bort igår. Fick ny tid - mellan simskolan och sångcoachningen).
10.30-10.59 Promenad till bussen. Vänta på bussen. Frysa.
10.59-11.06 Busstur hem.
11.06-11.15 Promenad från bussen och hem
11.30-12.15 Lunch
12.15-13.15 Fri lek. Storebror gick ut och spelade fotboll.
13.15-13.30 Påklädning inför resa till simskolan.
13.30-13.40 Biltur till simskolan
13.40-14.00 Inpassering, omklädning (inklusive debacle om vilket skåp vi skulle ha - storebror ville ha rött gummiband på nyckel, storasyster ville ha grönt. Mamma W bestämde att vi skulle ta skåpet närmast dörren (grönt band)), kissning och duschning. Avklädning av lillasyster och lillebror.
14.00-14.30 Simskola för storebror och storasyster. Mutfika för lillasyster, och mammashow för uttråkad lillebror.
14.30-15.00 Duschning, tvagning, påklädning (inklusive utbrott från lillasyster som ville ha på sig alla 15 hårspännena hon tagit med sig - det fick hon inte).
15.00-15.15 Hemresa
15.15-15.45 Mellanmål (för storbarnen - lillasyster åt mellanmål mellan 15.15 och 16.00)
16.00-16.15 Biltur och liten promenad till BVC.
16.15-16.40 BVC-besök (lillebror blev godkänd trots sin glömska moder). 16.20 anländer också pappa W för att lösa av mamman.
16.40-17.30 Avlämning av barn, samt resa till veckans lyxhalvtimme - sångcoachningen.
17.30-18.00 Lalalalalala

Och nu är det kväll, och jag har dessutom hunnit lära mig en ny sång, få undan det sista i köket, sortera tvätt, tagit upp tvätt, blogga (halleluja), duscha lillasyster, FB:at och dagen har på det hela taget varit bra. Och jag har faktiskt inte skällt särskilt mycket på mina barn. En mycket bra dag.

Världens bästa kompis

Lillasyster fick den i julklapp när hon var två dagar gammal av fru W:s lillebror och fru. En mjuk boll med teletubbies på. Men inte nog med det. Den låter också. Om man studsar den, eller bankar lite på den. Eller bara råkar gå förbi den när den ligger på golvet. Då kan man få en liten fanfar. Bara sådär!

Sätter man sig lite tungt i soffan, kanske den utbrister i ett "yeyyyy!". Eller så får man ett gapskratt.

Den är faktiskt underbart komisk, den där teletubbiesbollen. Den förgyller liksom vardagen när man minst anar det. Eller är på humör. Den utbrister nämligen glatt i applåder även om man i mindre positiv affekt kastar den i väggen (läs "när man egentligen ville kastat något mycket hårdare").

Ibland slutar det med att jag själv gapskrattar mitt i eländet. Ibland kan applåderna få till följd att jag faktiskt kastar den där hårdare saken i alla fall.

Men rolig är den, bollen. ;-) Må den aldrig,aldrig gå sönder.

Säg att hon inte är på riktigt!

Igår gick jag 20 000 steg. Drygt. Hälften av stegen gicks dessutom med bebis på magen och stor ryggsäck på ryggen. Tycker själv att det var ganska bra gjort.

Idag blir det inga 20 000 steg. Idag är det tvätt, byte i sängar och städ som gäller. För till helgen är det kalajs för lillebror. "Istället-för-dop-fest".

Idag förundras jag också över Anna Anka liksom många med mig. Säg att hon inte är på riktigt. Snälla!

Kvillrar i magen

gör det varje gång jag får skriva "lillebror". Tänk att vi fick en liten lillebror denna gång! Nu har vi av alla sorter - storebror, storasyster, lillasyster och lillebror. En liten, liten lillebror.

Nackdelar med fyra ungar...

Det är underbart att vi har lyckats få de fyra bästa ungarna i världen. Verkligen. Och otroligt också, jag vet. Men det har faktiskt några, om än få, nackdelar.

En har herr och fru W just börjat upptäcka. Så länge huliganerna bara var tre, var det fortfarande görligt för herr och fru W att få vara just det, och inte bara mamma och pappa W. För då kunde man fortfarande med att lämna bort hela högen till någon och kanske göra något så lyxigt som att gå på bio eller så. Mormor, farmor, syster, bror. Men fyra? Fyra kan man inte lämna bort bara sådär. De är ju så .... många. Fyra barn är plötsligt vääääldigt mycket mer än tre. Särskilt när lillebror inte är helt nöjd på kvällarna just nu (men det ändrar sig i och för sig från dag till dag).

Tur att vi har världens bästa back-up:er som ser till att vi någon gång då och då faktiskt kan få vara barnfria en stund!

Jag gör en Fylking: ÄNTLIGEN!

För nu verkar det som om det faktiskt kommer att hända. Casa W kommer innan årsskiftet (och förhoppningsvis kring v 45) att ha fått ett nytt tak, nya takfönster, ny panel på gavlarna och skorstenen inplåtad *dansar runt i segerdans*. !!!!

"Få" ett nytt tak betyder i och för sig att vi runt v 45 är ett antal (ganska många) pengar fattigare, men det GÖR INGET! Så länge som vi har dragit på det här, är det bara så fantastiskt skönt att det äntligen, äntligen blir av. För nu finns det ett påskrivet avtal med en byggfirma! *dansar lite till*

Tänk att man kan bli så glad över att få göra av med hysteriska mängder pengar på något som man redan har? (Vi har ju redan tak, takfönster, gavelpanel och skorsten. Vi vet bara inte hur länge...)

Mental note to self: Om man väntar väääldigt länge med att tag i något, så kommer det ett ROT-avdrag och gör det MYCKET billigare.

(hey - vad var det för sens moral?)

Praktikaliteter

Produktiv dag: 93 pizzabullar bakade, 2 middagar lagade, 2 barn simskolade, 1 barn mutfikat för att hon inte fick bada (för liten för simskola), ett hantverkaravtal i hamn (mer om det strax), en byrå avyttrad, 1 sånglektion genomförd, röjning av köket klart, 3 barn duschade, 4 barn nattade och ett internet genomletat efter något läsvärt (inte riktigt hela, men jag gav upp), en lånediskussion genomförd. Yihaaa - imorgon fixar jag menyn för helgens namngivningsfestiviteter! Skynda skynda. Inte vila.

Dr Jekyll och Mr Hyde

Och idag var det Mr Hyde-storebror som var med till doktorn och röntgade sig (om det är Mr Hyde som är den snälla). Som en liten ängel, lite ängslig men mjuk och följsam. Även efteråt när vi åt lunch på café var det huuuur mysigt som helst. Nu ska vi snart hämta syrrorna på dagis. Får se om det är nån av dem som lockar fram Dr Jekyll...

He is back...

... med full styrka. Den arga, frustrerade, vrålande och provocerande 5,5-åringen. Och imorgon ska han, jag och lillebror till doktorn och röntga storebrors svanskota. Ska bli intressant.

Eller inte.

Vem har tagit storebror?

Dagens noteringar:

Självmant hjälpt lillasyster med skorna
Erbjöd sig att göra pappersflygplan till syrrorna utan krångel
Inget debacle vid påklädning - han BAD om mjukisbyxor (och fick det)
Helt problemfri promenad till dagis (i och för sig utan ryggsäckar, men ändå)

Reaktion vid dagishämtning:
Han kom till mig självmant, verkade genuint GLAD att se mig, och skrek inte NEEEJ en enda gång.

Jag undrar vem som har tagit storebror och vad de gjort med honom. Är det något man i så fall skulle kunna lära sig?

(När det är så här att vara mamma finns det inget bättre i hela världen. När ens barn verkar tycka om varandra och hjälper varandra och är snälla mot varandra. Jag har det så BRA!)

Ska man oroa sig?

Tycker egentligen att det verkar som om medierna har lyckats skapa rätt mycket hysteri kring svininfluensan. Statistiskt sett är den inte farligare än vilken annan influensa som helst - dödligheten är inte högre. De allra flesta som får den blir inte sjukare än vid vilken influensa som helst.

MEN - de få som drabbas hårt av den är helt andra grupper än vanligt. Det är inte bara gamla, sjuka. Det är unga, till synes ganska friska personer vars lungor kollapsar och slutar funka. Och tänk om en enda av de som drabbas är mitt barn?

Vaccinera! - tänker jag då. Men - så läser jag att vaccinet kan vara rätt farligt. Innehåller kvicksilver, vilket lett till att barn under 6 månader absolut inte ska vaccineras annat än i nödfall...

Ska jag eller ska jag inte hålla barnen hemma från dagis? Jag som kan? Fast då borde jag ju i konsekvensens namn isolera dem från allt umgänge, eftersom eventuella lekkamrater förmodligen går på dagis och utsätts för smitta.

Och så kan man ju inte leva heller. Ständigt rädd för någon slags smitta, i stort sett helt isolerad. Då blir man ju en kuf.

Nu ska jag gå och hålla handhygienkurs för mina barn. Om och om och om igen.

Sångfågel - Musse Pigg...

Så har fru W äntligen förverkligat en sedan länge närd dröm. Jag har varit hos en sångcoach för att se om jag kan lära mig sjunga bättre. Det är så dags när man är över trettio - men bättre sent än aldrig!

Och fast jag gick dit självmant, och verkligen VILL detta - så var det oförståeligt pinsamt att stå där och sjunga för någon som kan och som skulle "bedöma" en. Så pinsamt att jag inte riktigt förstår det. Tack och lov var hon väldigt duktig, och fick det att bli roligt. Riktigt, riktigt roligt.

Nu har jag också fått hemläxa. Jag ska öva på att sjunga och låta ungefär som Musse Pigg. Kommer ni förbi "my hood" kan ni alltså lätt lista ut var jag bor... :-)