FAN Sverige - vi kan bättre än så här!

Tårar i ögonen och en stor klump i magen efter att ha tittat på Rädda barnens fattigskolor... FAN Sverige - så här kan vi ju inte ha det! Jag vill betala mer skatt. Jag kan inte stå för ett samhälle som låter barn ha det så. Det finns barn i världen (och i Sverige) som har det värre än att behöva samla burkar för att kunna åka med på klassresan till djurparken, men detta är inte värdigt ett av världens rikaste länder.

 

Hen, hon och han - om språket och tankemönster

Jag försöker verkligen använda hen. Gör det inte utan att tänka på det, men jag skulle vilja att det var så. Och jag jobbar på det.

Precis som ordet snippa kändes svårt och inte helt naturligt i början men nu är HELT införlivat i mitt ordförråd och vardagliga språkbruk, tror jag att hen kommer att bli det också. Det känns som att båda orden behövs, och fyller ett tomrum.

Och även om jag tycker debatten har fått sneda vinklingar och lite konstiga proprotioner, så tycker jag personligen att hen är bra inte bara för att det är praktiskt när man inte vet könet, utan för att ett ord som inte omedelbart fackar in oss som det ena eller det andra faktiskt kan vara bra att använda fast man vet - men där det inte spelar någon roll vilket kön människan/människorna vi talar om har. Inte för att någon ska skämmas för att vara varken man eller kvinna, utan för att det ganska ofta faktiskt inte är eller borde vara viktigt.

 Personligen skulle jag inte ha något emot om hen och henom (eller något liknande) blev default i språket och i vårt tänk, och att vi använde "han" och "hon" bara när det var viktig eller relevant information vilket kön personen man talar om har.

Nästan alla (även jag, tro inget annat), har ett stort behov av att veta om en person är man eller kvinna. Vi blir oerhört obekväma om vi möter en person där vi inte omedelbart kan avgöra vilket kön hen har. Varför är det så? I de sammanhang man letar efter någon att fortplanta sig med är det relevant, men annars? Varför är det så viktigt?

Om det var lika oproblematiskt att kategorisera efter kön som jag upplever att det är att kategorisera folk efter längd, skulle jag helt hålla med (de sansade) kritikerna - då hade ett hen inte behövts annat än för att förenkla när man faktiskt inte vet. Så här: jag känner inget omedelbart pockande behov av att veta hur lång någon är, och jag tror att det beror på att det jag inte lägger någon värdering i längden. Hur lång en person är spelar ingen roll för hur jag är emot hen, eller för hur jag värderar hens handlingar. Så förhåller det sig dock inte med kön, för då hade inte varit så viktigt för oss. Och jag är också ganska övertygad att gruppen kvinnor som helhet förlorar på detta (se tex de undersökningar som visar att när flickor och pojkar pratar lika mycket i klassrummet så uppfattar lärarna det som att flickorna pratar MYCKET och pojkarna lite - för vi förväntar oss olika saker av pojkar och flickor).Vi värderar alltså samma beteende olika utifrån könet, och oftast är det flickor/kvinnor som värderas lägre. Jag tror också att alla individer som inte följer den förutbestämda mallen för "sitt" kön förlorar på det.

Ja, vi är olika. Det finns kanske skillnader mellan gruppen män och gruppen kvinnor, och kanske beror dessa skillnader på könet. Jag önskar mig en värld där mitt kön inte begränsar mig, oavsett om jag är man eller kvinna. Där jag som kvinna kan slippa "lilla gumman"-tilltal, och där det är OK för någon med snopp att inte kunna backa med släp utan att kallas för "kärring" och därmed bli degraderad till vad man uppenbarligen anser vara det sämre könet.

Hur vi använder språket för att befästa eller frigöra oss från förutfattade meningar är en liten del i att ta några steg närmare en värld där snopp eller snippa FAKTISKT inte spelar någon roll för hur vi kan välja att leva våra liv. Då hade ett hen inte behövts. Men så länge vi kan se en systematisk nedvärdering utifrån kön tror jag att det kan vara en pusselbit. 

Kvinnor missgynnas systematiskt vad gäller livsvillkor överallt i världen på grund av det ENDA faktum att de är kvinnor. Jag tror att detta befästs av att vi tillfredsställer vårt behov av att definiera oss och andra som antingen eller. Jag tror, och tycker, att vi bör göra allt vi kan för att nå ett samhälle - en värld - där livsvillkoren inte bestäms av ras eller kön eller sexuell läggning. Och jag tror fortfarande att ett neutralt pronomen i språket, så att vi inte tvingas kategorisera och definiera när vi inte måste, är en hjälp på vägen.

När kvinnor kan gå säkert på gatan utan att betraktas som lovligt byte, när jag kan bli definierad som kvinna utan att det innebär att jag förväntas vara på ett visst sätt, eller måste prestera mer än en manlig kollega för att bedömas som lika duktig. När jag inte blir oerhört obehaglig till mods av att inte veta vilket kön personen framför mig har, utan är helt bekväm med att relatera till en individ. Då tror jag att hen är ett självklart inslag i vårt språk, och att det varit ett av många, många aktiva val vi gjort för att nå dit.

Jag vill inte vara något annat än det jag är. Men jag vill inte att det jag är ska ge mig varken oförtjänta nackdelar eller oförtjänta fördelar i livet - inte mig och inte någon annan heller.

Jag vill inte ta bort olikheterna. Jag vill att ALLA ska få vara olika på det sätt just de vill. För mig handlar det inte alls om att likrikta, utan om att inte förutsätta att alla män är på vissa sätt och att alla kvinnor är på vissa sätt. Det handlar om att skapa en möjlighet att låta oss vara individer snarare än att i första hand vara ett av samhället begränsat kön. Det behövs väldigt mycket mer än ett litet ord, men det är en bit på vägen. Tycker jag.