Mycket vatten och många bilar under broarna

Jodå, i torsdags skulle herr W köra och hämta storebror och mellansyster som var hos kusinerna G och lekte på eftermiddagen/kvällen. Han skulle hämta dem vid sju, och körde iväg kvart i. Fem över ringde han och sa med mörk röst: Jag blir sen, jag har kört och krockat...

Inget hände med någon av de som satt i de TRE bilarna som var inblandade, tack och lov. Det hände vid järnvägsundergången. Vid järnvägsundergången där det inte får plats två bilar i bredd. Alltså har bilarna som kommer uppifrån lämna företräde. Alltid. Herr W kom uppifrån på väg ner, och då stod det redan en bil och väntade. Bilen framför herr W börjar köra, men tvärnitar strax efter eftersom han nog plötsligt kom på att han (ju) skulle släppa bilen som kom nerifrån, på väg upp. Bilarna som möttes hann stanna, nästan nos mot nos under järnvägen, men herr W lyckades inte få stopp på våran stora familjebussbil i tid, utan brakade rätt in i bilen framför, som i sin tur brakade in i bilen mittemot... Bilen i mitten blev ganska knycklad... Tack och lov skadades ingen, men det blev ju en hel del skador på i alla fall de andra bilarna. Vår verkar ha klarat sig väldigt bra. Nummerplåten fram blev VÄLDIGT knycklad av dragkroken på bilen framför. Så knycklad att man inte kunde läsa den alls. Verkstaden sa dock att om det går att få fast en ny nummerplåtshållare så är det det enda som ur säkerhetssynpunkt behöver bytas. Och så var där ett liiiitet skrapmärke på kofångaren i plasten, men det betalar vi INTE 4500 kronor för att fixa. Det kostar nog att betala självrisken för lagningarna av de andra bilarna.

Vad jag sa när han ringde (apropå herr W:s kommentar när undertecknad blev påhoppad av en stolpe i november)?? Som den goda hustru och medmänniska jag är var min första fråga:
- Hur mår du? Hur mår de andra?

Min andra fråga var
- Skall jag ringa till faster G och säga att vi blir sena?

Min tredje fråga var
- KAN vi åka och hämta barnen i bilen - rullar den?

Under tiden tänkte jag faktiskt inte skadeglada tankar. Jag tänke "Åhhh neeeej, han kommer att vara på ett 7-h-s humör när han kommer hem, då är han inte god att tas med." Egoistiskt, ja. Skadeglatt, nej.

Så var det med det. Slutet gott. Allting gott. Om vi bara får startat tredjebilen i morgon så den kan ombesiktigas så att den ÄNTLIGEN kan säljas!

Kvantitet och kvalitet - och cyberspace

Men vadnu?!

Skrev just ett mycket animerat inlägg om min morgon som innefattat byte av bilbatteri, bil som ÄNDÅ inte startat, inte fullt logisk utskällning av herr W för att bilen inte gick igång (dessutom väckte jag barnen under utskällningen, tio i sju), halvt brottslig färd till en verkstad där bror väntade på att bli hämtad enligt överenskommelse, och en något lugnare färd tillbaka till staden och civilisationen.

Kan väl sammanfatta det så här: att man har tre bilar på två körkort är inte alltid samma sak som att ha två bilar att köra med (även om det tack och lov föll sig så i dag).

Argumentationsteknik - liten blir större

Så här gör storebror för att få lov att följa med sin pappa på cykeln när han skall hämta bilen på verkstaden - fast bilstolen inte är i bilen och måste transporteras till bilen samtidigt med storebror.

Planen att hela familjen skulle åka och hämta bilen skrinlades när det uppdagades att lillasyster W hade över 39 graders feber. Pappa W bestämde sig då för att ta cykeln till verkstaden och ta cykeln i bilen på hemvägen. Att cykla är ju jätteroligt tycker storebror och vill VÄLDIGT gärna följa med. Mamma och pappa W försöker förklara att det inte går, eftersom bilstolen sitter kvar i andra bilen hemma, och utan bilstol kan ju inte storebror åka med hem. Mamma och pappa W höll andan och väntade på utbrottet som skulle komma när vi ännu en gång förklarade för honom att han inte kunde följa med. Men vi kunde faktiskt andas ut. Rätt så gnälligt var det i och för sig, men storebror började faktiskt argumentera med oss. Han kom med det ena förslaget efter det andra.

"Men mamma, det finns ju en stol på cykeln, jag kan visst åka med hem!"
"Varför kan man inte ha den stolen i bilen - jag har ju hjälmen på mig när jag cyklar?"
"Pappa kan ha bilstolen på pakethållaren när vi cyklar."
"Pappa kan hålla bilstolen i handen när vi cyklar."
Bäst var nästan när han föreslog att pappa först skulle cykla ner till verkstaden med bilstolen, och sen komma hem och hämta storebror för en ny vända till verkstaden.
"Men, vi kan ta med cykelkärran och så kan vi ta bilstolen i den. Då kan jag sitta på pappas cykel och då KAN jag följa med och hämta bilen."

Vi var tvungna att ge upp för denna logik. För det skulle faktiskt kunna funka (fast vi inte var helt hundra på att cykelkärran skulle få plats i bilen...).

Och man skall ju ge positiv uppmuntran när han gör rätt. Så pappa W kopplade på cykelkärran med bilstol och cykelställ i, cyklade ner till verkstaden med son på pakethållarstolen, knycklade in kärran i bilen och hängde cykeln bakpå och kom sedan lyckligen hem med bilen.

Som för övrigt varit på verkstaden för att en stolpe bråkade lite med oss när fru W skulle svänga in på tomten en grå dag i november.

Under regnbågen

Häromdagen när mamma W kom hem efter jobbet satt resten av familjen vid köksbordet. Efter lite småprat kom pappa W på att det var något som mellansyster W ville fråga mamma om. Först förstod mellansyster inte riktigt vad det var pappa menade, men när hon väl kom ihåg blev hon eld och lågor. Det var något hon ville ta fram, så långt kom både herr och fru W. Men VAD? Vad, vad vad, VAD?

"Jag vill ha den där som du brukade bädda till lillasyster på, under regnbågen!"

Pannor rynkades, huvuden skakades, minnen rannsakades, men vi kunde inte förstå vad det var hon menade. Till saken hör också att mellansyster W även i vanliga fall slarvar en del med uttalet när hon pratar. Det blir inte ett dugg bättre när hon är frustrerad för att vi inte förstår vad hon säger. Kontraproduktivt - ja, men så är det.

Eftersom herr och fru W gärna vill vara pedagogiska, försökte vi få henne att förklara på något annat sätt. Vi frågade frågor som "är det en sak?", "är det en leksak?", "vilken färg har den?". Men hon fortsatte envist att säga:

"den där som du bäddade till lillasyster på, under regnbågen!"

Argare och argare blev hon. Till slut tog ungen resolut saken i egna händer och stegade in i gästrummet och pekade på klädkammardörren.

Och när vi väl förstod vad hon menade var det så självklart - och så bra beskrivet! Det hon ville ha var babygymet, där en av leksakerna som hänger ner är en tygregnbåge. Såklart!

Mer tandläkare och summering av jullovet...

Ja, julhelgen genomlevdes under i och för sig trevliga former, men under inverkan av maxdos panodil. Tanden blev ju inte precis bra. En vecka efter att de drog den fick jag komma tillbaka och spola rent igen eftersom det blivit inflammerat i såret efter tanden. Riktigt inflammerat. Nu fick jag lite starkare piller (tack!) och antibiotika. Nu har det snart gått en vecka till och inflammationen har blossat upp på nytt. Det känns som om det aldrig kommer att bli bra. Och då är det ändå bara en tand (eller rättare sagt en icke-tand) som strular lite.

Fru W är inte så bra på långvarig, molande värk. Jag blir sur och gnällig och tycker oproportionerligt synd om mig själv. Är det dessutom så att värken kommer sig av något som även gör mig trött och hängig och att jag inte orkar med (som tex en infektion) ökar grinigheten exponentiellt med mängden saker jag ville gjort men inte orkade. Ingen bra kombo under ett jullov precis innan undertecknad skall knalla tillbaka till jobbet. Lägg därtill en vääääldigt förkyld make, febriga och tillika gnälliga barn som hostar tills de kräks så är katastrofen om inte faktum så väldigt nära.

Och ändå har det, hör och häpna faktiskt varit ett rätt så bra jullov. Lillasyster W har fyllt ett år, haft kalas, vi har haft julkalas hos oss med alla fru W:s mammor, pappor, bröder och deras familjer. (Ja, så många av varje är det ju inte förstås.) Men med den närmaste kärnfamiljen blir vi nio vuxna och sex barn (och ett på väg - dock inte i familjen W). Vi har som sagt var hunnit med att ligga däckade allihopa i någon slags superförkylning, vi har promenerat lite (mellan skurarna - vi har haft osannolikt grått och tråkigt väder hela jullovet), vi har fixat nyårsmiddag för herr W:s bror med familj (fyra vuxna, fem barn) som blev riktigt bra och nyårig - och så har vi spelat julklappsspelen 742 gånger.

Imorgon är det dags för allvaret - back to work för fru W. Den mentala förberedelsen är minimal. Därför känns det rätt så bra att det är tre dagar när det nästan inte är någon annan där, så att jag kan gona in mig i lugn och ro och mjukstarta. Det var i alla fall tanken när jag valde att börja direkt efter nyår. Vi får väl se hur det blir i verkligheten.

Ja, summering av året kommer kanske så småningom, men inte just nu!

Gott Nytt År på er allihopa!