Ja, och just när man trodde att man ändå hade någorlunda koll på livet - då slår influensan till. I tisdags gick herr W hem från jobbet, i onsdags (på storebrors födelsedag) var herr W, storebror W och lillasyster W hemma med feber och hosta. I dag har vi alla varit hemma med mellan 39 och 40 graders feber, frossa, ont överallt och en hosta från underjorden. Vi sover i skift herr W och jag, och barnen är rätt dämpade. Lillasyster som har haft mest feber och inte sovit särskilt bra i natt tog också tillfället i akt och kräktes ner hela sig, hela mig, hela sin prinsessklänning och sin gosekanin i morse. Förmodligen för att hon hade så hög feber, men nu är alla soffor täckta av handdukar och vi har hinkar strategiskt utplacerade. Jopp hej di.
Tur att influensan är något som går över. Säger de. Jag undrar. Det känns inte alltid så. Men hoppet lever. Hell panodil och ipren!!
På återhörande när vi är tillbaka i de levandes land. Just nu befinner vi oss i något slags limbo.
Om livet, om barn och föräldraskap, om "ilskor" och "glädjor" och annat jag undrar och förundras över.
torsdag, januari 22, 2009
tisdag, januari 20, 2009
Jag - en vodoodocka
Graviditeter är inte fru W:s starka sida. Egentligen inte på något sätt. Jag avskyr att inte vara den som bestämmer över min egen kropp. Djupt och innerligt.
Jag tror inte att jag har haft värre graviditeter än många andra. Jag har inte mått särskilt illa med någon av de tre första, och jag har aldrig kräkts. När storebror låg i magen mådde jag egentligen ganska bra - förutom sista månaden då jag fick foglossning big time (blev faktiskt sjukskriven på deltid), och dessutom lyckades jag få enorm graviditetsklåda (främst under fötterna och i händerna). Men detta gick över rätt snart efter förlossningen. Med mellansyster hade jag i princip ingen foglossning alls, och ingen klåda heller. Däremot lyckades jag få en inflammerad gallblåsa som fick opereras akut någonstans mitt i v21. Lite läskigt, men allt gick bra. Sen fick vi vinterkräksjukan på det också, men det gick också bra. Det var (av förklarliga skäl) den smalaste graviditeten. Med lillasyster var graviditeten rätt problemfri fram till slutet, men då kom karpaltunnelsyndromet som ett brev på posten, tillsammans med leverpåverkan och graviditetsklåda. En klåda som till slut gjorde att de satte igång förlossningen dagen efter BF.
Den här gången har foglossningen satt in ordentligt, och gjorde så någon gång i v 18 ungefär. Den har inte blivit bättre sen dess. Så - på sjukgymnasts inrådan testar jag nu för första gången i mitt liv akupunktur. Första gången var idag, och om det känns lika bra efter nästa gång kanske jag börjar tro att det är nålarna som gör något, och att det inte bara beror på den fantastiska sjukgymnastikmadrassen jag fick ligga på under den halvtimme jag hade nålar i mig.
Egentligen bryr jag mig inte så mycket om varför det funkar - så länge det funkar (om det funkar). Huvudsaken är ju att det känns bättre. Och har det använts i 3000 år kan det inte vara helt fel. Eller?
Jag tror inte att jag har haft värre graviditeter än många andra. Jag har inte mått särskilt illa med någon av de tre första, och jag har aldrig kräkts. När storebror låg i magen mådde jag egentligen ganska bra - förutom sista månaden då jag fick foglossning big time (blev faktiskt sjukskriven på deltid), och dessutom lyckades jag få enorm graviditetsklåda (främst under fötterna och i händerna). Men detta gick över rätt snart efter förlossningen. Med mellansyster hade jag i princip ingen foglossning alls, och ingen klåda heller. Däremot lyckades jag få en inflammerad gallblåsa som fick opereras akut någonstans mitt i v21. Lite läskigt, men allt gick bra. Sen fick vi vinterkräksjukan på det också, men det gick också bra. Det var (av förklarliga skäl) den smalaste graviditeten. Med lillasyster var graviditeten rätt problemfri fram till slutet, men då kom karpaltunnelsyndromet som ett brev på posten, tillsammans med leverpåverkan och graviditetsklåda. En klåda som till slut gjorde att de satte igång förlossningen dagen efter BF.
Den här gången har foglossningen satt in ordentligt, och gjorde så någon gång i v 18 ungefär. Den har inte blivit bättre sen dess. Så - på sjukgymnasts inrådan testar jag nu för första gången i mitt liv akupunktur. Första gången var idag, och om det känns lika bra efter nästa gång kanske jag börjar tro att det är nålarna som gör något, och att det inte bara beror på den fantastiska sjukgymnastikmadrassen jag fick ligga på under den halvtimme jag hade nålar i mig.
Egentligen bryr jag mig inte så mycket om varför det funkar - så länge det funkar (om det funkar). Huvudsaken är ju att det känns bättre. Och har det använts i 3000 år kan det inte vara helt fel. Eller?
Vådan av att vilja för mycket
Inför julen såg familjen W:s liv ut ungefär så här:
Fru W:s födelsdag
Herr W:s födelsedag
Lillasyster W:s födelsdag (alla praktiskt hopknölade i december)
En trädgård full med gamla fönster och skräp från fönsterbytet (en lååång historia i sig)
Julstädning att göra
Advents- och Julpyntning att göra
Ett styck sovrum halvrivet (föräldrarna W:s sovrum)
Pepparkakshus att bygga
Glöggkalas
Julknytkalas (som vi hade glömt bort men lyckades delta i ändå)
Cocktailparty att förbereda och delta i
Julklappsplanering och inhandling - och julklappsinslagning
Ett garage fullt med återvinning (och då menar jag FULLT) att kasta
Allt det vanliga med tvätt och jobb och förkylningar och sånt där som bara dyker upp
Inget ovanligt alltså. Men ganska mycket. Och ganska tight. När föräldrarna W tog tag i julklappsplanerandet bestämde vi oss för att vara ganska diktatoriska vad gällde barnens julklappar. Allt för att hålla nere antalet, och för att försäkra oss om att den redan enorma leksaksparken inte utökades med enstaka delar från FLER serier i olika storlekar.
I sann genderanda bestämde fru W också att de riddare och älvor som skulle önskas till barnen från far- och morföräldrar skulle ges lika till alla barnen - dvs såväl son som döttrar skulle få såväl riddare som älvor. Älvor och riddare önskades eftersom fru W dessutom kommit på den lysande idén att en riddarborg i trä och en fevärld i trä var bra presenter att ge dem tillsammans. Alla tre.
Idén var lysande. Om nu inte herr W efter en närmare inspektion bestämt sig för att fevärlden var för dyr och för "lite". Den borde man ju kunna bygga minst lika bra om inte bättre själv. En lovvärd tanke. För någon som har massor av tid. Detta bekymrade dock inte herr W.
Så nu har vi en 55x55x30 (ungefär) stor riddarborg i vardagsrummet. Tillsammans med ett ca 90 cm högt älvträd. Också i vardagsrummet (eftersom det är där våra barn har sina leksaker). Ett superfint träd, mycket bättre än den fevärld vi kunde köpt. Och barnen leker mycket med det. Sovrummet är inte renoverat, och inget pepparkakshus blev bakat. Men resten är mer eller mindre avklarat. Tro´t eller ej. Jag trodde det inte innan jul.
Imorgon fyller storebror W år. På söndag skall han ha kalas för dagiskompisarna (och några av kusinerna). Eftersom vi inte gillar fritid, egentid eller att sova har vi bjudit in till en skattjakt i skogen, med tillhörande korvätning och tårta - även det i skogen. Skatten skall hittas med hjälp av pusselbitar. Konstfullt utsågade i mdf av herr W. Pusselbitarna skall sedan sättas ihop till en karta som visar var skatten ligger. Det kommer att bli jättebra. Hoppas att vi kan hålla oss vakna bara....
Fru W:s födelsdag
Herr W:s födelsedag
Lillasyster W:s födelsdag (alla praktiskt hopknölade i december)
En trädgård full med gamla fönster och skräp från fönsterbytet (en lååång historia i sig)
Julstädning att göra
Advents- och Julpyntning att göra
Ett styck sovrum halvrivet (föräldrarna W:s sovrum)
Pepparkakshus att bygga
Glöggkalas
Julknytkalas (som vi hade glömt bort men lyckades delta i ändå)
Cocktailparty att förbereda och delta i
Julklappsplanering och inhandling - och julklappsinslagning
Ett garage fullt med återvinning (och då menar jag FULLT) att kasta
Allt det vanliga med tvätt och jobb och förkylningar och sånt där som bara dyker upp
Inget ovanligt alltså. Men ganska mycket. Och ganska tight. När föräldrarna W tog tag i julklappsplanerandet bestämde vi oss för att vara ganska diktatoriska vad gällde barnens julklappar. Allt för att hålla nere antalet, och för att försäkra oss om att den redan enorma leksaksparken inte utökades med enstaka delar från FLER serier i olika storlekar.
I sann genderanda bestämde fru W också att de riddare och älvor som skulle önskas till barnen från far- och morföräldrar skulle ges lika till alla barnen - dvs såväl son som döttrar skulle få såväl riddare som älvor. Älvor och riddare önskades eftersom fru W dessutom kommit på den lysande idén att en riddarborg i trä och en fevärld i trä var bra presenter att ge dem tillsammans. Alla tre.
Idén var lysande. Om nu inte herr W efter en närmare inspektion bestämt sig för att fevärlden var för dyr och för "lite". Den borde man ju kunna bygga minst lika bra om inte bättre själv. En lovvärd tanke. För någon som har massor av tid. Detta bekymrade dock inte herr W.
Så nu har vi en 55x55x30 (ungefär) stor riddarborg i vardagsrummet. Tillsammans med ett ca 90 cm högt älvträd. Också i vardagsrummet (eftersom det är där våra barn har sina leksaker). Ett superfint träd, mycket bättre än den fevärld vi kunde köpt. Och barnen leker mycket med det. Sovrummet är inte renoverat, och inget pepparkakshus blev bakat. Men resten är mer eller mindre avklarat. Tro´t eller ej. Jag trodde det inte innan jul.
Imorgon fyller storebror W år. På söndag skall han ha kalas för dagiskompisarna (och några av kusinerna). Eftersom vi inte gillar fritid, egentid eller att sova har vi bjudit in till en skattjakt i skogen, med tillhörande korvätning och tårta - även det i skogen. Skatten skall hittas med hjälp av pusselbitar. Konstfullt utsågade i mdf av herr W. Pusselbitarna skall sedan sättas ihop till en karta som visar var skatten ligger. Det kommer att bli jättebra. Hoppas att vi kan hålla oss vakna bara....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)