måndag, november 20, 2006

jösses - jag skall ha barn!

Man kan ju tycka att Fru W borde vara medveten om detta eftersom hon knappt gjort annat än tjatat om graviditetskrämpor och hur jobbigt det är med magen och de befintliga barnen.

Gick in på föräldrakanalen.se för att få lite uppmuntran och se att det inte är sååå länge kvar av denna mindre behagliga period (graviditeten). Knappar in datum för beräknad leverans och får fram följande på skärmen:

Dagens datum är 2006-11-20
Du har gått 249 fulla dagar (av 280).

Du är i tredje trimestern (av tre)
Du är i 9:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 9:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 36:e veckan (av 40)
Du är i v35+4 (av 40+0)

ÄNTLIGEN står det att jag är 9:e gravmånaden. Och det går upp som ett ljus för mig. Om en månad, EN YNKA MÅNAD, är vi FEM i familjen. Om en månad kommer allt att förändras IGEN. En ny liten person att lära känna och införliva i vår stökiga, högljudda, brokiga skara. De två "stora" barnen skall få ett litet syskon att förhålla sig till, och förhoppningsvis ta hand om.

Fru W känner sig inte riktigt redo. Fru W känner sig heeeeelt oförberedd och inte alls redo. Vilket är konstigt eftersom tecknen på detta ju varit tydliga sen i maj. Hon har vetat detta sen i maj. Och trots alla praktiska förberedelser som inköp av ny vagn, insamlande av utlånade bebiskläder och attiraljer, flytt av den blivande mellansystern till vanlig säng för att bebisen inte skall "ta" spjälsängen ifrån henne och allt prat med de blivande storasyskonen om bebise, så är det inte förrän nu, i detta ögonblick, det går upp för Fru W vad som egentligen är på väg att hända. Detta stora, märkliga som kommer att påverka hela vår familj resten av livet. Att vi skall få ett barn till.

Hur seg får man bli? Härmed torde det vara bevisat att gravida får gröt i huvet..

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ha ha, snart 3-barns mamma det är stort det jag kan förstå om det tar lite tid innan det sjunker in! :) Men när ni väl är där då kommer det att kännas som om ni alltid varit 5 i familjen, åtmistonde om man får tro min vännina p som nyligen fick sitt 3:e barn. Babyn följer liksom bara med i farten och roas av allt kaos som kommer i dens väg! :)

FruW sa...

Jag tycker det var lite så med tvåan, så jag kan gissa att det blir ännu mer så med en trea... Hoppas i alla fall lite att det är så - för annars vet jag inte riktigt hur vi skall klara det. Kaos lär det bli i vilket fall!