... har jag ägnat mig åt i helgen, eftersom kliet inte gav med sig utan ökade i en takt som kändes närmast exponentiell. All hud på hela kroppen kliade. Överallt. Men allra mest under fötterna och på handflatorna.
Fredag kväll ägnade jag mig åt mycket is- och vattenhantering i hopp om att det skulle dämpa kliet. Och det fungerade faktiskt. Blöt handduk om fötterna och på magen och en isklamp inlindad i en handduk att ha händerna på fungerade ju så länge jag satt i soffan framför TV:n. Men hur tar man med sig detta i sängen? Jag kan berätta för er att det gör man inte.
Så när jag kl 22 gick till sängs var det med viss bävan för hur natten skulle bli. Och det var berättigade farhågor. Jag kunde nästan inte sova någonting, och lyckades jag någon gång slumra till - så nog vaknade jag av att jag låg och kliade mig i slummern.
Kl 01.00 gav jag upp och insåg att jag faktiskt höll på att bli kliniskt galen av allt kli. Ringde Specialförlossningen på Östra Sjukhuset och de frågade lite försynt om jag ville komma in och träffa en doktor och få medicin... OM jag ville!?! Kastade på mig kläder (kli,kli,kli) och satte mig i bilen. Det var VÄLDIGT skönt med den kalla ratten mot mina kliiga händer. På Östra fick jag tabletter, som i alla fall håller kliet i hanterbar nivå. Det kliar fortfarande, men inte så att jag håller på att bli tokig. På kvällarna är dock isklampen fortfarande en kär vän. Tur att vi har många och en stor frys.
De stackars barnen hemma har båda blivit väldigt pappiga denna helg. Jag undrar om det kan bero på att deras mamma har kort eller inget tålamod alls med någonting just nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar