"Jag var ute och gick med min 4 åriga dotter. Hon plockade upp något från marken och stoppade det i munnen. Jag tog saken ifrån henne och sa till henne att inte göra så.
- Varför då, frågade dottern.
- För att den varit på marken och den är smutsig och kan vara full av bakterier.
Då tittade min dotter på mig full av beundran och frågade;
- Mamma, hur vet du allt sånt där?
Uh... jag var tvungen att tänka snabbt...
- Alla mammor vet sånt här. Det är en del av mammaprovet. Vi måste veta sådant annars får vi inte bli mammor. Vi gick vidare en stund och min dotter var tyst i 2 - 3 minuter, men hon tänkte mycket på mitt svar,så plötsligt sa hon:
- Nu förstår jag!!!! Om man inte klarar provet, då blir man pappa va?
- Precis, svarade jag med ett stort leende på läpparna!!!"
Ja, inte är historien ny, men ganska söt. Och tack och lov just nu helt oapplicerbar på vår familj. Barnen tyr sig mer än någonsin till sin pappa, och lilltjejen som varit mer än lovligt mammig har helt flyttat fokus till sin pappa. Efter att ha analyserat situationen lite kan man nog konstatera att det inte är så konstigt egentligen. I valet mellan en labil, otålig mamma som inte kan sitta på golvet några längre stunder och leka med en och en betydligt mer stabil och tålmodig pappa som inte brusar upp för minsta lilla och dessutom gärna ligger och leker med lego i timmar tillsammans med sina barn vet jag också vad jag hade valt. Måste skärpa mig. För jag kommer ju inte att bli mindre trött eller få mer tålamod bara för att bebisen kommer ut. Snarare tvärtom. I alla fall i början.
Är för övrigt inte det minsta avundsjuk på svågern och svägerksan som väntar tvillingar... (tar mig för pannan och hyperventilerar)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar