Våren och solen gör underverk för oss. För mig i alla fall. Mellansyster W kommer ut i trädgården, stolpar runt i den massakrerade syrénhäcken och hittar en av uppskattningsvis tiotusen vinbergssnäckor som huserar där. Hon sätter sig ner och sjunger med allvarlig röst:
"Lilla snigel, akta dig, akta dig, akta dig
Lilla snigel akta dig, annars tar jag dig"
Fina lilla tjej!
söndag, april 29, 2007
Favorit i repris!
Så var det söndag kväll, alla tre huliganerna sover och fru W sitter med ett välförtjänt glas rödvin i soffan och har det rätt så bra. Lördagen försvann i en mycket trevlig födelsedagsbrunch efterföljd av nytt besök av mormor och L. Sjuklingen X är på sjukhuset igen, och behöver såklart muntras upp med diverse besök och andra distraktioner, så de är här igen. Detta resulterade i att gräsmattan klipptes, nedervåningen dammsögs och barnen underhölls medan mamma W fick tvättat och dragit lite ogräs - och faktiskt ta det lite lugnt också. Jag har det alldeles för bra, jag inser det. Men det är väl bara att ta vara på det så länge det varar.
Söndagen har varit en mysdag för hela familjen. Vi har varit hemma och pulat i trädgården, blåst absurda mängder såpbubblor, dragit mer ogräs, ätit mysigt mellanmål på en liiite för blåsig altan, blåst ännu mer såpbubblor, hängt ut och tagit ner tvätt, grävt undan jordhögar som legat i vägen i åratal - helt enkelt haft det supermysigt! Barnen har nog uppskattat att vara hemma och ta det lugnt, för de har varit så glada och faktiskt riktigt snälla mot varandra nästan hela dagen. Liiite för länge sov de nog middag, för storebror hade fortfarande inte somnat när mamma W gick upp för att väcka herr W som somnat på madrassen mellan storebrors och mellansysters säng.
Men eftersom vi har en hel helg till framför oss gör det inte så mycket. Fler långhelger åt folket!
Söndagen har varit en mysdag för hela familjen. Vi har varit hemma och pulat i trädgården, blåst absurda mängder såpbubblor, dragit mer ogräs, ätit mysigt mellanmål på en liiite för blåsig altan, blåst ännu mer såpbubblor, hängt ut och tagit ner tvätt, grävt undan jordhögar som legat i vägen i åratal - helt enkelt haft det supermysigt! Barnen har nog uppskattat att vara hemma och ta det lugnt, för de har varit så glada och faktiskt riktigt snälla mot varandra nästan hela dagen. Liiite för länge sov de nog middag, för storebror hade fortfarande inte somnat när mamma W gick upp för att väcka herr W som somnat på madrassen mellan storebrors och mellansysters säng.
Men eftersom vi har en hel helg till framför oss gör det inte så mycket. Fler långhelger åt folket!
torsdag, april 26, 2007
Gänget besöker mammas jobb
Så här är det att besöka sin arbetsplats med alla sina tre barn. Konversationen blir i bästa fall varken hackad eller malen.
Fru W: "Heeeej! Vad kul att ses.. L! Kom hit! Spring inte ut i hallen, håll dig i fikarummet! ... Vad länge sen. Hur har ni det?"
Kollega1: "Heeej! Har du med dig alla tre, vad roligt. Då har du fullt upp hemma nu?"
Fru W: "V, sätt dig här på stolen nu, vi skall fika! Varsågoda och ta kaka, jag har faktiskt hunnit baka, tro det eller ej. L! Kom hit! Spring inte ut i hallen, håll dig i fikarummet!"
Kollega2 kommer in i fikarummet: "Heeej! Har du med dig alla tre, vad roligt. Då har du fullt upp hemma nu?"
Fru W: "Jodå, visst har jag att göra. Det är nästan så man längtar hit ibla... L! Kom hit! Spring inte ut i hallen! (till kollega:) Tänk att få dricka en kopp kaffe ifred någon gång..."
Kollega3 kommer och hälsar: "Heeej! Har du med dig alla tre, vad roligt. Då har du fullt upp hemma nu? Vad duktig du är, har du hunnit baka också?"
Kollega4 går förbi, får något bekymrat i blicken och säger: "Hur orkar du?"
Chefen kommer: "Heeej! Har du med dig alla tre, vad roligt. Då har du fullt upp hemma nu? Skall jag hämta en kopp kaffe till dig?"
Fru W, ståendes vid bordet, och försöker överrösta en skrikande lillasyster W som ligger i famnen: "Ja tack, med mjölk. V, sätt dig ner och ät din kaka nu. L! Kom hit! Spring inte ut i hallen! Och hur har ni det här då? "
Kollega1 igen: "Vi har skramlat till en present till lillasyster W, hoppas den passar!"
Fru W (fortfarande överröstandes skrikande lillasyster) : "Åh, tack, det hade ni verkligen inte behövt... Nej L, paketen är inte till dig den är till lillasyster, men du kanske kan hjälpa henne att öppna de... Ja, V, såklart skall du också få hjälpa till, du får öppna från andra sidan. Jo L, det får hon visst! Tack alla så jättemycket! (och sen som svar på storebrors ryck i byxbenet) Ja, L, du får gå ut i trapphuset om du är försiktigt och tar med dig V!"
Kollega1: "Vill du ha kvittot så du kan byta om den inte passar?"
Fru W: "Åhh, nej då, det blir så bra så!" Vad tyst det blev... Bäst att kolla huliganerna i trapphuset. "Ursäkta mig ett ögonblick, jag måste bara kolla dem ute i trapphuset" Springer iväg med lillasyster W vrålandes på armen. Samlar in busande storasyskon och tvingar dem tillbaka i det nu inte alls så spännande fikarummet.
Kollegorna 1-5 plus chefen har nu suttit betydligt längre i fikarummet än vad fikapausen egentligen är, och börjar så smått droppa av. Chefen stannar faktiskt längst, tillsammans med kollega 1 och hjälper till att röja av. Det skall han ha cred för!
Fru W stoppar ner skrikande lillasyster i vagnen, fångar in huliganerna, stoppar in dem i vagnen också, tillsammans med present, halvätna bananer, det som blev över av kakan. Fru W:s kaffekopp är inte ens halvdrucken, och inte ett enda skvaller har hon hunnit få ut av vistelsen. Men jag har ju i alla fall varit där och visat mig. De lär inte glömma bort oss i första taget kan jag lova.
Fru W: "Heeeej! Vad kul att ses.. L! Kom hit! Spring inte ut i hallen, håll dig i fikarummet! ... Vad länge sen. Hur har ni det?"
Kollega1: "Heeej! Har du med dig alla tre, vad roligt. Då har du fullt upp hemma nu?"
Fru W: "V, sätt dig här på stolen nu, vi skall fika! Varsågoda och ta kaka, jag har faktiskt hunnit baka, tro det eller ej. L! Kom hit! Spring inte ut i hallen, håll dig i fikarummet!"
Kollega2 kommer in i fikarummet: "Heeej! Har du med dig alla tre, vad roligt. Då har du fullt upp hemma nu?"
Fru W: "Jodå, visst har jag att göra. Det är nästan så man längtar hit ibla... L! Kom hit! Spring inte ut i hallen! (till kollega:) Tänk att få dricka en kopp kaffe ifred någon gång..."
Kollega3 kommer och hälsar: "Heeej! Har du med dig alla tre, vad roligt. Då har du fullt upp hemma nu? Vad duktig du är, har du hunnit baka också?"
Kollega4 går förbi, får något bekymrat i blicken och säger: "Hur orkar du?"
Chefen kommer: "Heeej! Har du med dig alla tre, vad roligt. Då har du fullt upp hemma nu? Skall jag hämta en kopp kaffe till dig?"
Fru W, ståendes vid bordet, och försöker överrösta en skrikande lillasyster W som ligger i famnen: "Ja tack, med mjölk. V, sätt dig ner och ät din kaka nu. L! Kom hit! Spring inte ut i hallen! Och hur har ni det här då? "
Kollega1 igen: "Vi har skramlat till en present till lillasyster W, hoppas den passar!"
Fru W (fortfarande överröstandes skrikande lillasyster) : "Åh, tack, det hade ni verkligen inte behövt... Nej L, paketen är inte till dig den är till lillasyster, men du kanske kan hjälpa henne att öppna de... Ja, V, såklart skall du också få hjälpa till, du får öppna från andra sidan. Jo L, det får hon visst! Tack alla så jättemycket! (och sen som svar på storebrors ryck i byxbenet) Ja, L, du får gå ut i trapphuset om du är försiktigt och tar med dig V!"
Kollega1: "Vill du ha kvittot så du kan byta om den inte passar?"
Fru W: "Åhh, nej då, det blir så bra så!" Vad tyst det blev... Bäst att kolla huliganerna i trapphuset. "Ursäkta mig ett ögonblick, jag måste bara kolla dem ute i trapphuset" Springer iväg med lillasyster W vrålandes på armen. Samlar in busande storasyskon och tvingar dem tillbaka i det nu inte alls så spännande fikarummet.
Kollegorna 1-5 plus chefen har nu suttit betydligt längre i fikarummet än vad fikapausen egentligen är, och börjar så smått droppa av. Chefen stannar faktiskt längst, tillsammans med kollega 1 och hjälper till att röja av. Det skall han ha cred för!
Fru W stoppar ner skrikande lillasyster i vagnen, fångar in huliganerna, stoppar in dem i vagnen också, tillsammans med present, halvätna bananer, det som blev över av kakan. Fru W:s kaffekopp är inte ens halvdrucken, och inte ett enda skvaller har hon hunnit få ut av vistelsen. Men jag har ju i alla fall varit där och visat mig. De lär inte glömma bort oss i första taget kan jag lova.
Följetongen fortsätter...
Lillasyster W är bättre, men nu har mellansyster W fått förkylningen från underjorden, tillsammans med en saftig ögoninflammation... Det verkar bli doktorsbesök i morgon igen. Vissa veckor känns det som om jag inte gör annat än är på vårdcentralen eller BVC. Undrar hur det egentligen ser ut i journalerna?
Ja ja - det är ju saker som går över, även om det är jobbigt för de små när det varar. Tappra är de i alla fall, de små. Trots att de inte kan andas genom näsan, trots att de har lite feber och ögonen kliar och geggar - nog sjutton skrattar de och leker och är glada emellanåt.
Och Fru W:s förkylning ligger fortfarande och lurar - inte riktigt så diskret längre, men heller inte fullt utbruten. Hur länge klarar hon sig?
Ja ja - det är ju saker som går över, även om det är jobbigt för de små när det varar. Tappra är de i alla fall, de små. Trots att de inte kan andas genom näsan, trots att de har lite feber och ögonen kliar och geggar - nog sjutton skrattar de och leker och är glada emellanåt.
Och Fru W:s förkylning ligger fortfarande och lurar - inte riktigt så diskret längre, men heller inte fullt utbruten. Hur länge klarar hon sig?
tisdag, april 24, 2007
Diktaturmorsa?
Man vill ju inte vara en mamma som bara bestämmer allting, och som förklarar varför man får eller inte får göra vissa saker. Men hur sjutton bemöter man en treårings argumentation när han vill någonting på ett "demokratiskt", lyssnande och pedagogiskt sätt när argumentationen ser ut så här:
1. "Men jag VILL det!"
2. "Men mamma, jag GILLAR inte grönt!"
3. "Jag MÅSTE ha 3 godisar, för jag är 3 år!"
4. "Jag var tvungen att slå mellansyster W, för JAG ville ha polisbilen!"
Och hur i hela fridens namn får man sina barn att förstå att de skall acceptera ett nej från sina kompisar, när vi inte accepterar hälften av barnens nej utan ändå tvingar dem att bada, städa, gå in, gå ut, gå upp, gå och lägga sig, ta näsdroppar och medicin - you name it.
Jag VET att små barn inte kan se konsekvenserna av att göra eller inte göra vissa saker, jag VET att det är mitt jobb som vuxen att på något sätt visa dem vägen och vad man får och inte får göra. Men det är svårt att göra det på rätt sätt. Jättesvårt!
1. "Men jag VILL det!"
2. "Men mamma, jag GILLAR inte grönt!"
3. "Jag MÅSTE ha 3 godisar, för jag är 3 år!"
4. "Jag var tvungen att slå mellansyster W, för JAG ville ha polisbilen!"
Och hur i hela fridens namn får man sina barn att förstå att de skall acceptera ett nej från sina kompisar, när vi inte accepterar hälften av barnens nej utan ändå tvingar dem att bada, städa, gå in, gå ut, gå upp, gå och lägga sig, ta näsdroppar och medicin - you name it.
Jag VET att små barn inte kan se konsekvenserna av att göra eller inte göra vissa saker, jag VET att det är mitt jobb som vuxen att på något sätt visa dem vägen och vad man får och inte får göra. Men det är svårt att göra det på rätt sätt. Jättesvårt!
måndag, april 23, 2007
När spänningen släpper, kommer febern...
Fru W klagar ofta på att herr W inte klarar av att lämna jobbet på jobbet. Han tar ofta med sig bekymren hem och får ofta ont i huvudet på helgerna och ledigheter när anspänningen släpper. Men det verkar som om det där går lite i arv tyvärr. Efter förra veckans födelsedagspyssel och genomförande har feber och förkylning lagt sig över familjen W. Storebror var lite sådär redan i lördags (ingen feber dock), men det tolkade hans okänsliga moder som avundsjuka när mellansyster fick all uppmärksamhet och nästan alla paket. Söndag morgon visade det sig dock att han hade lite feber. Den gick inte ner på hela dagen och på kvällen var han rätt så tagen. Hostan som legat och lurat blossade också upp med full kraft och näsan började rinna. Natten till idag började lillasyster W snora som aldrig förr och nu har även hon feber, är gnällig och har såklart svårt att sova när näsan täpper igen. Den som klarat sig bäst hittills är födelsedagsbarnet. Antingen är detta den förkylning hon hade förra veckan, eller så insjuknar hon inom de närmaste dagarna. Heja!
Mamma W känner att förkylningen ligger och lurar någonstans i svalget. Den blommar väl ut lagom till barnen blivit friskare. Jag vet inte vilket som är värst - när barnen är sjuka och man inte kan hjälpa dem eller när man själv är dålig och barnen är friska och man inte orkar med dem för fem öre. Alla sjuka på en gång är i alla fall INTE att föredra.
Mamma W känner att förkylningen ligger och lurar någonstans i svalget. Den blommar väl ut lagom till barnen blivit friskare. Jag vet inte vilket som är värst - när barnen är sjuka och man inte kan hjälpa dem eller när man själv är dålig och barnen är friska och man inte orkar med dem för fem öre. Alla sjuka på en gång är i alla fall INTE att föredra.
Ännu mer leksaker invaderar
Ja, och nedan nämnda födelsedag resulterade i en heeelt otrolig mängd nya, stora platskrävande leksaker. Mamma W försökte under söndagen desperat rensa bland de gamla leksakerna för att få plats. Mamma W insåg dock snart att barnen faktiskt leker med så gott som alla sina leksaker. Ganska ofta. Få saker kunde obemärkt plockas bort. Detta visade sig med all önskvärd tydlighet när barnen ombads vara med och välja vad som skulle vara kvar på bottenplan och vad som skulle "förvisas" till det tillfälliga lekrummet på övervåningen.
Här visade sig dock det pedagogiska greppet "gör det till en lek" fungera förvånansvärt bra. För bra. När de nappat på kroken ville de bära upp ALLA leksakerna på övervåningen. Den slutliga strategin blev: vänta tills de sover middag och gör det då själv. Det fungerade faktiskt också. Utan gråt och tandagnisslan. Dessutom kunde prioriteringen då också vara något beroende av hur förvaringsutrymmet såg ut i vardagsrummet.
Tro dock inte att mängden leksaker i vardagsrummet känns mindre. Vi får nog vara glada om den känns konstant. Efter att vi fyllt ett helt rum på övervåningen med gamla saker. Piuhh. Kör ni förbi ett hus där det sticker ut gosedjur ur skorstenen och legoborgar genom fönstern är det nog mitt. Stanna då gärna till och ta med er något. Barnen kommer förmodligen att sakna det. Men inte jag.
Här visade sig dock det pedagogiska greppet "gör det till en lek" fungera förvånansvärt bra. För bra. När de nappat på kroken ville de bära upp ALLA leksakerna på övervåningen. Den slutliga strategin blev: vänta tills de sover middag och gör det då själv. Det fungerade faktiskt också. Utan gråt och tandagnisslan. Dessutom kunde prioriteringen då också vara något beroende av hur förvaringsutrymmet såg ut i vardagsrummet.
Tro dock inte att mängden leksaker i vardagsrummet känns mindre. Vi får nog vara glada om den känns konstant. Efter att vi fyllt ett helt rum på övervåningen med gamla saker. Piuhh. Kör ni förbi ett hus där det sticker ut gosedjur ur skorstenen och legoborgar genom fönstern är det nog mitt. Stanna då gärna till och ta med er något. Barnen kommer förmodligen att sakna det. Men inte jag.
Mellansyster W har fyllt 2 år!
Och det är faktiskt mest därför som fru W inte har hängt här särskilt mycket (alls) den senaste veckan. Mellansyster W fick nämligen inget ett-årskalas, och mamma W:s dåliga samvete över detta lade ambitionsnivån för 2-årskalaset på en liiiiite för hög nivå.
Förra veckan såg dagis-dagarna ut ungefär så här: Upp kl 7. Få iväg storebror och mellansyster till dagis. Åka iväg med lillasyster W till stan och fixa - antingen en present, eller hjärtformade ballonger, eller vin till maten. Komma hem med lillasyster W och tvätta och greja med presenterna (tex var det ju en trädocksäng som MÅSTE målas och dekoreras med blommor och nyckelpigor). Få i oss lite mat. Hämta huliganerna på dagis. Eftermiddag: sysselsätta huliganer och lillasyster. Vid fem-tiden: Herr W kommer hem och får ställa sig och laga mat, för det har mamma W inte hunnit (eller prioriterat). Mamma W möter pappa W i dörren där han får en kort rapport om barnens mat- och sovstatus. Mamma W åker och gör något ärende (alternativt klipper sig). Mamma W kommer hem, efter middagen, tar ett eller två barn och gör natt med dem/det. När alla barnen somnat, mellan kl20.30 och kl 21.00 oftast, har det slagits in presenter, hämtats tvätt, eventuellt duschat och sen har det varit höööög tid att sova.
Kalaset blev i alla fall lyckat, maten god och tårtorna fick godkänt av födelsedagsbarnet. Och ALLA kusinerna kunde komma. Vi var 17 vuxna och 10 barn (familjen W inräknat) som mest, och inga barn var för sjuka för att komma. Så inför nästa födelsdag hoppas jag att det dåliga samvetet är dövat. Alternativt att dygnet har blivit dubbelt så långt.
Förra veckan såg dagis-dagarna ut ungefär så här: Upp kl 7. Få iväg storebror och mellansyster till dagis. Åka iväg med lillasyster W till stan och fixa - antingen en present, eller hjärtformade ballonger, eller vin till maten. Komma hem med lillasyster W och tvätta och greja med presenterna (tex var det ju en trädocksäng som MÅSTE målas och dekoreras med blommor och nyckelpigor). Få i oss lite mat. Hämta huliganerna på dagis. Eftermiddag: sysselsätta huliganer och lillasyster. Vid fem-tiden: Herr W kommer hem och får ställa sig och laga mat, för det har mamma W inte hunnit (eller prioriterat). Mamma W möter pappa W i dörren där han får en kort rapport om barnens mat- och sovstatus. Mamma W åker och gör något ärende (alternativt klipper sig). Mamma W kommer hem, efter middagen, tar ett eller två barn och gör natt med dem/det. När alla barnen somnat, mellan kl20.30 och kl 21.00 oftast, har det slagits in presenter, hämtats tvätt, eventuellt duschat och sen har det varit höööög tid att sova.
Kalaset blev i alla fall lyckat, maten god och tårtorna fick godkänt av födelsedagsbarnet. Och ALLA kusinerna kunde komma. Vi var 17 vuxna och 10 barn (familjen W inräknat) som mest, och inga barn var för sjuka för att komma. Så inför nästa födelsdag hoppas jag att det dåliga samvetet är dövat. Alternativt att dygnet har blivit dubbelt så långt.
lördag, april 14, 2007
"Mamma, det är så jobbigt att städa!"
Mamma W är inte helt i balans. Ganska, men inte helt. Och detta får såklart barnen W känna på, och tyvärr i vissa fall lida för. Mamma W skulle vilja orka vara pedagogisk, tålmodig, konsekvent, rolig och en massa andra saker. Mamma W skulle också vilja att barnen tyckte att hon var rolig, påhittig, trygg och en supermamma.
Barnen W gillar nog sin mamma. Någorlunda. Men de gillar också att busa. Väldigt mycket gillar de att busa. Mamma W tycker att de ofta busar lite för mycket - särskilt när det är dags att städa undan leksakerna. Då busas det VÄLDIGT mycket. Mellansyster W skall INTE städa. Hon skrattar högt, kikar under lugg och springer och kastar sig i puffen. 25 gånger i rad, medan mamma W hör sig själv monotont upprepa:
-Kom och städa nu, V! Om du inte kommer och städar nu så kommer jag att hjälpa dig, och då blir du arg och så blir jag arg och ingen tycker det är roligt. Ta bilen där borta och lägg den i billådan.
Ofta springer då båda storasyskonen W runt runt i huset och skriker och tjoar och gapar och skrattar, vilket gör att mamma W litania inte hörs över huvud taget. Alls. För varje gång jag lyckas upprepa repliken ovan med lugn och behärskad stämma (som inte hörs alls i kaoset) utan någon som helst verkan på storasyskonen W stiger adrenalinhalten lite till. Efter 25 gånger är den hög. Farligt hög. Efter den 26:e gången (ungefär) brister det för mamma W, och jag blir ett veritabelt monster. För att syskonen W överhuvud taget skall höra ATT mamma vill något, läggs rösten i överväxel (översättning: ILLVRÅL) och den uppdämda frustrationen, känslan av maktlöshet och irritationen över att ha förlorat eventuell tidigare pondus gör att mamma blir tvärilsk, mycket högljudd och inte alls dem mysiga mamma hon vill vara. Det brukar sluta med att båda stora barnen W gråter, mamma W vill gråta men behärskar sig, lillasyster W vaknar och är ledsen (såklart). Stora barnen W hjälper något kuvat till att lägga i en och annan bil i billådan medan mamma W röjer det värsta - och ingen är glad, stämningen är borta, mamma W känner sig misslyckad och skäms som en hund för att hon skrämt sina barn och inte lyckats göra städningen rolig den här gången - heller.
Är det helt tokigt att begära att en treåring och en tvååring skall vara med när man plockar undan leksakerna som de har dragit fram? Jag begär inte att de skall städa själva. Det jag vill är att de gör någonting i städväg medan fru eller herr W plockar undan. Jag vill att de skall se att leksakerna inte hoppar i lådorna av sig själva, utan att någon faktiskt måste göra det, och att denna någon också kan (och så småningom skall) vara den som plockat fram grejerna.
Förmodligen är skrämseltaktiken inget bra sätt. Inte heller att göra städningen till något slags straffkommendering. Men hur i hela fridens namn GÖR man för att få dem att hjälpa till när de inte vill på ett roligt och pedagogiskt sätt? Någon gång har det funkat att få det till en tävling. Någon gång har det funkat att låtsas att man inte vet var sakerna skall vara och låtit dem visa. Någon gång har det funkat utan tricks. Men det finns inget säket knep. Tips på fler knep emottages tacksamt!
Jag tror dock att storebror har förstått en del och han också spelar ett spel kring just städningen. Några gånger när jag har sagt att det är dags att städa har han uppgivet satt sig på golvet, sjunkit ihop, tittat upp med stora ögon och suckat:
- Men mamma! Det är så jobbigt att städa. Jag vill att du skall göra det!
Jo, tjena. Då blir fru W också tre år och tänker "aldrig i h-e", och så blir det inget bra... Hmm, kanske är det där problemet ligger. Eller i alla fall en del av problemet. Förmodligen en stor del av problemet. Om fru W kunde sluta att bli tre år, inse att det nog är hon som är en rejäl portion av problemet själv och vara den vuxna, mogna och liiiite större människan i det här vore nog mycket vunnet. Tips på hur man gör det, tack!
PS. Ja, jag fiskar efter mer kommentarer. Jag älskar kommentarer! Och innehåller de dessutom tips är det ännu bättre. Men framför allt - mer kommentarer! DS.
Barnen W gillar nog sin mamma. Någorlunda. Men de gillar också att busa. Väldigt mycket gillar de att busa. Mamma W tycker att de ofta busar lite för mycket - särskilt när det är dags att städa undan leksakerna. Då busas det VÄLDIGT mycket. Mellansyster W skall INTE städa. Hon skrattar högt, kikar under lugg och springer och kastar sig i puffen. 25 gånger i rad, medan mamma W hör sig själv monotont upprepa:
-Kom och städa nu, V! Om du inte kommer och städar nu så kommer jag att hjälpa dig, och då blir du arg och så blir jag arg och ingen tycker det är roligt. Ta bilen där borta och lägg den i billådan.
Ofta springer då båda storasyskonen W runt runt i huset och skriker och tjoar och gapar och skrattar, vilket gör att mamma W litania inte hörs över huvud taget. Alls. För varje gång jag lyckas upprepa repliken ovan med lugn och behärskad stämma (som inte hörs alls i kaoset) utan någon som helst verkan på storasyskonen W stiger adrenalinhalten lite till. Efter 25 gånger är den hög. Farligt hög. Efter den 26:e gången (ungefär) brister det för mamma W, och jag blir ett veritabelt monster. För att syskonen W överhuvud taget skall höra ATT mamma vill något, läggs rösten i överväxel (översättning: ILLVRÅL) och den uppdämda frustrationen, känslan av maktlöshet och irritationen över att ha förlorat eventuell tidigare pondus gör att mamma blir tvärilsk, mycket högljudd och inte alls dem mysiga mamma hon vill vara. Det brukar sluta med att båda stora barnen W gråter, mamma W vill gråta men behärskar sig, lillasyster W vaknar och är ledsen (såklart). Stora barnen W hjälper något kuvat till att lägga i en och annan bil i billådan medan mamma W röjer det värsta - och ingen är glad, stämningen är borta, mamma W känner sig misslyckad och skäms som en hund för att hon skrämt sina barn och inte lyckats göra städningen rolig den här gången - heller.
Är det helt tokigt att begära att en treåring och en tvååring skall vara med när man plockar undan leksakerna som de har dragit fram? Jag begär inte att de skall städa själva. Det jag vill är att de gör någonting i städväg medan fru eller herr W plockar undan. Jag vill att de skall se att leksakerna inte hoppar i lådorna av sig själva, utan att någon faktiskt måste göra det, och att denna någon också kan (och så småningom skall) vara den som plockat fram grejerna.
Förmodligen är skrämseltaktiken inget bra sätt. Inte heller att göra städningen till något slags straffkommendering. Men hur i hela fridens namn GÖR man för att få dem att hjälpa till när de inte vill på ett roligt och pedagogiskt sätt? Någon gång har det funkat att få det till en tävling. Någon gång har det funkat att låtsas att man inte vet var sakerna skall vara och låtit dem visa. Någon gång har det funkat utan tricks. Men det finns inget säket knep. Tips på fler knep emottages tacksamt!
Jag tror dock att storebror har förstått en del och han också spelar ett spel kring just städningen. Några gånger när jag har sagt att det är dags att städa har han uppgivet satt sig på golvet, sjunkit ihop, tittat upp med stora ögon och suckat:
- Men mamma! Det är så jobbigt att städa. Jag vill att du skall göra det!
Jo, tjena. Då blir fru W också tre år och tänker "aldrig i h-e", och så blir det inget bra... Hmm, kanske är det där problemet ligger. Eller i alla fall en del av problemet. Förmodligen en stor del av problemet. Om fru W kunde sluta att bli tre år, inse att det nog är hon som är en rejäl portion av problemet själv och vara den vuxna, mogna och liiiite större människan i det här vore nog mycket vunnet. Tips på hur man gör det, tack!
PS. Ja, jag fiskar efter mer kommentarer. Jag älskar kommentarer! Och innehåller de dessutom tips är det ännu bättre. Men framför allt - mer kommentarer! DS.
Döda döda döda!
Visst är det fånigt med folk som springer omkring och leker och försöker skjuta varann? Hur kan någon överhuvudtaget tycka att det är roligt med lumpen? Vuxna män som skjuter färgbollar på varandra? Småkillar som spenderar ohälsosamt mycket tid iklädda västar och utrustade med laserpistoler i mörka lokaler med hög musik?
Och ändå - när man är där själv, iklädd denna blinkande väst, med en laserpistol i handen så pumpar adrenalinet järnet! Man springer, hukar, skjuter, kryper och blir skjuten. Mest blir man skjuten faktiskt. I alla fall när man är en något överårig trebarnsmorsa som spelar mot 14-åringarna som praktiskt taget lever på banan. Så mycket blev man skjuten att man faktiskt funderade på att springa fram och drämma den just då obrukbara laserpistolen i huvudet på den lille fjortisen. Men det gjorde man såklart inte.
Fru W sitter just nu och funderar över hur man skall tacklar det faktum att man faktiskt förstår att det är roligt med saker som paintball och kanske till och med delar av lumpen. Förstår ATT - INTE varför. Aldrig varför. Men det är löjligt roligt med Laserdome. Löjligt.
Och ändå - när man är där själv, iklädd denna blinkande väst, med en laserpistol i handen så pumpar adrenalinet järnet! Man springer, hukar, skjuter, kryper och blir skjuten. Mest blir man skjuten faktiskt. I alla fall när man är en något överårig trebarnsmorsa som spelar mot 14-åringarna som praktiskt taget lever på banan. Så mycket blev man skjuten att man faktiskt funderade på att springa fram och drämma den just då obrukbara laserpistolen i huvudet på den lille fjortisen. Men det gjorde man såklart inte.
Fru W sitter just nu och funderar över hur man skall tacklar det faktum att man faktiskt förstår att det är roligt med saker som paintball och kanske till och med delar av lumpen. Förstår ATT - INTE varför. Aldrig varför. Men det är löjligt roligt med Laserdome. Löjligt.
Jag hinner inte med!
Jag hinner inte med mitt liv. Jag hinner inte med mina barn. Jag hinner ABSOLUT inte med min man. Och som den uppmärksamme läsaren märkt hinner jag inte heller blogga. Häromdagen blev det nästan absurt när svägerskan ringde klockan halv åtta på kvällen och jag avslutade samtalet med:
- Nej, nu måste jag gå och lägga barnen, hänga upp en tvätt och sen skall jag åka till Maxi och handla.
HALLÅ!!!! Man kan inte åka till Ica och veckohandla klockan nio på kvällen. Eller? Det visade sig att det kunde man visst. Jag var nämligen inte alls ensam. Där var till och med hela familjer med småknoddar och handlade - halv tio på kvällen...
Fast när Fru W tänker efter finns det kanske en och annan orsak till att hon inte hinner med det vanliga livet på dagarna. Mormor och L har nämligen satt en liten blåslampa i rumpan på fru W, som under den gångna veckan faktiskt har målat HELA ytterfarstun (eller vad man skall kalla det lilla taket med staket som finns över trappan upp till huset) med allt vad det innebär av målartvätt, färgskrapning och våghalsiga klätterövningar för att nå att måla på utsidan av sidan av taket (?), flyttat sisådär 20 skottkärror med singel runt i trädgården, fixat födelsedagspresenter till jubilerande kusiner och vänner, slagit in presenterna, åkt på födelsedagskalas (2 stycken på en helg). Upptill detta har då herr W putsat på bilen, bytt till sommardäck på i alla fall en bil och fått ordning på bokföringen.
Vem som helst kan ju förstå att detta inte lämnar något som helst utrymme för disk, tvätt, städ och vanligt plock. Eller?
Det är kanske dags att inse att det är så här det är att ha ett gammalt (vanskött) hus med dito trädgård, tre blöjbarn, tre bilar, en make med eget företag och alldeles för mycket att göra på jobbet - och lägga alla ambitioner på något annat än överlevnad på hyllan de närmaste åren. Kanske också dags att skrinlägga planerna på barn nummer fyra? (Ha ha ha - bara skojar! Nu är vi färdiga!)
- Nej, nu måste jag gå och lägga barnen, hänga upp en tvätt och sen skall jag åka till Maxi och handla.
HALLÅ!!!! Man kan inte åka till Ica och veckohandla klockan nio på kvällen. Eller? Det visade sig att det kunde man visst. Jag var nämligen inte alls ensam. Där var till och med hela familjer med småknoddar och handlade - halv tio på kvällen...
Fast när Fru W tänker efter finns det kanske en och annan orsak till att hon inte hinner med det vanliga livet på dagarna. Mormor och L har nämligen satt en liten blåslampa i rumpan på fru W, som under den gångna veckan faktiskt har målat HELA ytterfarstun (eller vad man skall kalla det lilla taket med staket som finns över trappan upp till huset) med allt vad det innebär av målartvätt, färgskrapning och våghalsiga klätterövningar för att nå att måla på utsidan av sidan av taket (?), flyttat sisådär 20 skottkärror med singel runt i trädgården, fixat födelsedagspresenter till jubilerande kusiner och vänner, slagit in presenterna, åkt på födelsedagskalas (2 stycken på en helg). Upptill detta har då herr W putsat på bilen, bytt till sommardäck på i alla fall en bil och fått ordning på bokföringen.
Vem som helst kan ju förstå att detta inte lämnar något som helst utrymme för disk, tvätt, städ och vanligt plock. Eller?
Det är kanske dags att inse att det är så här det är att ha ett gammalt (vanskött) hus med dito trädgård, tre blöjbarn, tre bilar, en make med eget företag och alldeles för mycket att göra på jobbet - och lägga alla ambitioner på något annat än överlevnad på hyllan de närmaste åren. Kanske också dags att skrinlägga planerna på barn nummer fyra? (Ha ha ha - bara skojar! Nu är vi färdiga!)
onsdag, april 04, 2007
Status efter "mormor och L"-besök
* Altanen tvättad med nyinköpt altantvätt
* Stolsdynor till köket inhandlade och ditsatta
* Räcket runt yttertrappen skrapat, sandpapprat, tvättat och målat
* Tvätten i princip upptvättad
* Lilla toan städad
* Återvinningen slängd
Och då var de inte här ett dygn ens... Var skall detta sluta?
Familjen W tackar och tar emot och undrar hur i hela fridens namn man skall kunna återgälda detta? Ge dem fler barnbarn? Kanske inte...
* Stolsdynor till köket inhandlade och ditsatta
* Räcket runt yttertrappen skrapat, sandpapprat, tvättat och målat
* Tvätten i princip upptvättad
* Lilla toan städad
* Återvinningen slängd
Och då var de inte här ett dygn ens... Var skall detta sluta?
Familjen W tackar och tar emot och undrar hur i hela fridens namn man skall kunna återgälda detta? Ge dem fler barnbarn? Kanske inte...
Lillkillen hittar ett monster
Efter badet satt storebror W på badrumsgolvet och pillade lite på snoppen. Det gör han ofta, men idag var han lite extra uppmärksam och tittade också på vad han gjorde. Plötsligt släppte han den och sa förskräckt
-Det är något där inne!
Han lekte lite till med skräckblandad förtjusning och kom så småningom på vad det var.
- Det är ett monster därinne mamma!
Till slut hade han skrämt upp sig själv så mycket att han blev rädd på riktigt, började gråta och ville att mamma skulle "stänga den" (snoppen), så att inte monstret skulle titta ut. Det tog ett bra tag att förklara för honom (och jag är inte alls säker på att han förstod) vad det var han sett och att det inte alls är farligt.
Återstår att se om han fått några bestående men av detta. Kanske kommer han någon gång att sitta hos terapeuten och berätta om när han upptäckte sitt ollon.
-Det är något där inne!
Han lekte lite till med skräckblandad förtjusning och kom så småningom på vad det var.
- Det är ett monster därinne mamma!
Till slut hade han skrämt upp sig själv så mycket att han blev rädd på riktigt, började gråta och ville att mamma skulle "stänga den" (snoppen), så att inte monstret skulle titta ut. Det tog ett bra tag att förklara för honom (och jag är inte alls säker på att han förstod) vad det var han sett och att det inte alls är farligt.
Återstår att se om han fått några bestående men av detta. Kanske kommer han någon gång att sitta hos terapeuten och berätta om när han upptäckte sitt ollon.
söndag, april 01, 2007
Tvätta kläder är härligt
I alla fall när man får ta med tvättkorgen ut i trädgården och hänga tvätten på torkvindan! Fru W blir löjligt lycklig när hon får lov att torka tvätten i solvärmen utomhus och skulle gärna göra det varenda dag. Det var nästan så att undertecknad blev lite besviken när tvättkorgarna inte var tillnärmelsevis så fulla att det berättigade till ytterligare en tvätt idag...
Kalashelg
Här har det varit kalas hela helgen i princip. Kompisfödelsedagskalas i lördags, med tillhörande varm korv, glass och godis - och så lek förstås. Fasterfödelsedagskalas i dag (söndag) med farmor och farfar och kusinerna (utom en som var sjuk...). Resterande tid har mest gått åt till att planera och se till att huliganerna kunnat vara ute och springa av sig en del. Lördagen var lika välplanerad som en juvelkupp:
ca 07.15 Mamma W och barnen går upp (herr W har sovmorgon).
SENAST 09.00 Herr W går upp
9-10 Planering av handling och matning av minsta lillasyster W så att hon är mätt kl
10-11.30 när herr W tar ut hela högen barnen W för rastning och luftning medan mamma W veckohandlar, kommer hem och gör i ordning lunchen (färdigköpta plättar...).
SENAST 11.30 Barnen sitter vid bordet och äter lunch
SENAST 12.00 Storebror och mellansyster W ligger i sina sängar för middagssovning tillsammans med pappa
12.20-12.45 Fru W matar lillasyster W, och packar i ordning skötväskan medan pappa W duschar och gör sig i ordning för kalas.
12.45-13.20 Lillasyster W sover medan mamma W duschar och herr W packar ut i bilen
13.20-13.40 Storebror och mellansyster väcks och kläs om och transporteras ut i bilen för avfärd till födelsdagskalas
13.40-14.00 Transport till födelsdagskalas
Och tro det eller ej - det GICK! Mer tur än skicklighet, och ett relativt stort bryt när storebror inte godkände fru W:s val av "finkläder" (jeans och en lite snyggare långärmad t-shirt). Han ville ha bara långkalsonger. Det fick han inte. Som kompromiss fick han ha sina gummistövlar istället för gymnastikskorna.
ca 07.15 Mamma W och barnen går upp (herr W har sovmorgon).
SENAST 09.00 Herr W går upp
9-10 Planering av handling och matning av minsta lillasyster W så att hon är mätt kl
10-11.30 när herr W tar ut hela högen barnen W för rastning och luftning medan mamma W veckohandlar, kommer hem och gör i ordning lunchen (färdigköpta plättar...).
SENAST 11.30 Barnen sitter vid bordet och äter lunch
SENAST 12.00 Storebror och mellansyster W ligger i sina sängar för middagssovning tillsammans med pappa
12.20-12.45 Fru W matar lillasyster W, och packar i ordning skötväskan medan pappa W duschar och gör sig i ordning för kalas.
12.45-13.20 Lillasyster W sover medan mamma W duschar och herr W packar ut i bilen
13.20-13.40 Storebror och mellansyster väcks och kläs om och transporteras ut i bilen för avfärd till födelsdagskalas
13.40-14.00 Transport till födelsdagskalas
Och tro det eller ej - det GICK! Mer tur än skicklighet, och ett relativt stort bryt när storebror inte godkände fru W:s val av "finkläder" (jeans och en lite snyggare långärmad t-shirt). Han ville ha bara långkalsonger. Det fick han inte. Som kompromiss fick han ha sina gummistövlar istället för gymnastikskorna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)