torsdag, juni 05, 2008

Rättvisans förkämpe?

Det är apsvårt att se sitt barn stå och vänta på sin tur på lekplatsen eller på lekland eller var som helst - och bli undanknuffad av lite större, helt klart "buffligare" barn som inte väntar på sin tur (och vars ***-föräldrar inte heller verkar tycka det är ett problem att deras barn "bufflar på). Förvirringen i blicken och i rörelsemönstret skär i mammans hjärta. Djupt och skoningslöst. För jag vill inte att han skall bli en buffel själv - men hur svarar jag när han frågar varför han inte får åka rutschkanan när han, helt enligt våra präktiga principer, har väntat på sin tur och de andra inte gjort det? Tyvärr är det sällan så att "den som väntar på något gott", eller "den som snällt gör, den snällt får", eller "det lönar sig i längden att dela med sig och vänta på sin tur". För det gör det inte alls alltid. Men vem vill att ens barn skall bli otrevliga typer som inte bryr sig om andra och bara tänker på sig själva? Inte jag i alla fall.

Hur tacklar jag detta som förälder? Jag försöker föregå med så gott exempel som möjligt själva, visa när vi tycker det är OK att protestera och ta för sig (och på vilket sätt!!!), och när det inte är det. Men ack vad det är svårt att låta fyraåringen vara en egen individ och ha en egen åsikt om huruvida det är eller inte är dags att gå till dagis när treåringen står i hallen och stampar och vill ut, och ett-och-ett-halvtåringen busar järnet och springer runt och vill bli jagad för att bli påklädd. Pedagogiken i en är inte på topp då. Särskilt inte efter (ännu) en natt med lite för lite sömn, ytterligare en typisk "bad-hair-day" och ett trist konstaterande att jeansen nog sitter lite för tajt igen. IGEN! Jag vet att jag borde kunna vara ett bra föredöme för mina barn trots tajta jeans och en inte helt fördelaktig frisyr. Kanske till och med lite bättre än annars. Men det är jag oftast inte.

Och som sagt - det handlar inte bara om sättet att protestera på (även om det är mycket så hemma hos oss just nu). Det handlar också om VAD man protesterar om. Om man tillexempel vill ha ALLA bilarna själv, eller hävdar att man har rätt att ta saker från någon annan för att man vill ha dem, eller retas med mellansyster för att man kan springa fortare än henne etc etc etc.

Nu blev det så mycket moral och präktighet här, så jag slutar helt tvärt. Får fortsätta en annan gång. Arbetsveckan har börjat (JA, jag är på jobbet. Igen.), och det är dags för en sista slutspurt innan semestern.