Vi hittade djävulshorn på diadem

... Och barnet är proppfullt med godis. Slutet gott. Allting gott. Förutom för syskonen som inte alls var lika intresserade av att klä ut sig och gå och knacka dörr. Inte ens lockade av utsikten att få godis. Tills de SÅG godiset. Men då var det så dags. Tur att storasyster är en så givmild syster.

En plan B?

Eftermiddagens plan ser ut så här:

Mamman hämtar barnen. Alla åker till lilla stan. Storasyster bryter ihop för att hon inte hittar djävulshornsdiadem. Storebror velar i affären tills mamman bryter ihop. Lillasyster blir trött i benen och orkar inte gå. Lillebror vimsar runt och bryter ihop rent allmänt. Storebror bryter ihop för att han inte får köpa X. Mamman mutar barnen med fika för att få ut dem ur leksaksaffären. Vi köper fika. Alla har näsan över vattenytan. Mamman kommer på att hon glömt att hämta de 22 flaskorna vin på systemet. Mamman bryter ihop. Mamman kommer igen, och informerar barnen om systemetrundan innan de får gå till bilen. Alla barnen bryter ihop samtidigt. Kaos utbryter. Mamman hämtar vinet ändå. Folk på systemet får tinnitus. Mamman svettas och bär. Barnen kinkar och skriker. Till slut kommer vi hem. Alla fikar de tillplattade bullarna som hamnat under vinflaskorna i bilen. Mamman får riktigt kaffe. (Dricker inte vin. Det är ju bara eftermiddag). Mamman rätt så nöjd ändå.

Slutet är gott. Men hur tänkte jag?

Yoga eller yoga?

Fast det här är väl så bra som yoga. Bättre faktiskt. Systrar (om än ej till blodet så väl i anden), kärlek, tystnad och underbar natur. Havet är yoga. Havet är lugn. Havet är liv.

Nu har jag varit lugn färdigt...

... och nojjar ihop lite över årets paketkalender. Som jag vill ha. Fast barnen ska bli glada och lyckliga över de små, genomtänkta presenterna, unna varandra presenterna eftersom alla inte kan få varje dag och förstå iden med att bygga lite stämning kring mer än bara julafton. OCH förstå att julen handlar om annat än bara saker.

Inte sura över att syrran fick en finare, inte sucka över att det "bara var en dån", inte uppgivet himla med ögonen när de får en upplevelse istället för en sak.

Får väl se vem som är envisast!

När?

Funderingen om hemmayoga en kväll i veckan har stannat vid just funderingar. Har inte ens hunnit kolla efter instruktionsvideo... Kanske nån gång nästa år?

Små, små saker

Så många små. Saker, ord, dofter, känslor. Jag var inte medveten om dem. Visste inte att jag uppskattade dem så förrän det står så klart och tydligt att jag inte har dem längre.

En mammas uppskattning, så nära villkorslös man kommer. Den äkta glädjen över att någon annan (dvs jag) lyckats med den relativt vardagliga bedriften att slänga skräp på tippen. Den rena, fräscha känslan hemma hos mamma - ett ställe jag inte förstod att jag räknat som en tillflyktsort. Jag trodde inte det. Men jag känner nu att det är så.

Och jag kunde inte berätta eller visa att jag uppskattade dessa små saker, för jag visste det inte själv...

Jag saknar dig, mamma.

Om andras rätt att bestämma

Föräldramöte. Mkt positiv info om barnen. Gissa vems självporträtt. Kaffe och bullar. Och så den lätt obekväma diskussionen på slutet om att ta med sig saker/leksaker till skolan/fritids. Om hur vissa föräldrar tycker att det blir lättare för dem om skolan sätter gränserna. Om hur det sociala trycket på barnen skapar konflikter hemma kring vad man måste ha och inte ha. Konflikter som jag tror att man som förälder måste hantera själv ändå. Gränser som jag tycker ingår i föräldrajobbet att sätta och upprätthålla.

Men hade jag känt så om mitt barn aldrig hade någon att leka med och upplevde att det berodde på att hon inte hade ett bokmärkesalbum? Om hon kämpade som ett djur för att få albumet för att hon trodde att hon skulle få vara med då?

Jag vet inte. Jag är inte där. Men där jag står just nu tycker jag inte, tror jag inte, att jag hjälper mitt barn genom svårigheter i sociala sammanhang om jag låter dem känna att det är deras saker/kläder/färg som spelar roll.

Svårt det här med att vara förälder.

Check!

Londonresa med de två stora bokad. Julshopping på schemat i december. Here we come!!

Andas.... Andas...

Hyperventilerar lite. Tänker att jag måste hitta lite tid att andas, att fokusera, att landa. Tänker att min barnfria kväll i veckan kanske skulle kunna ägnas åt lite hobbyyoga. Fast det får bli hemma. Hinner inte ta mig iväg till nåt ställe. Återstår att hitta tid att införskaffa instruktionsfilm och andra nödvändiga pryttlar... Kanske kan önska det i julklapp.