Rosa for president!

Apropå några tidigare inlägg om rosa kläder och blommiga jeans, måste jag bara få puffa för Petter Lindgrens artikel i Aftonbladet (tack för tipset, Hilda!). Den säger en hel del av det jag själv tänker. Och får mig att fundera en del på mina egna fördomar om såväl rosa som under- och arbetar- och medelklass. Varför i hela fridens namn har vi ett sånt behov av att definiera oss själva i vi och dom, och racka ner på dom andra? Och varför är vi så snabba på att döma varandra efter hur vi ser ut eller vilka kläder vi har på oss? Det borde ju inte spela någon roll, det som borde spela roll är ju vilka vi är inuti och hur vi bär oss åt mot andra människor.

Nåja, läs och begrunda. Och tyck gärna något här eller någon annanstans sen. För det här är viktiga grejor, förstår du!

Nu har snön hittat hem...

Verkar det som i alla fall. Sen i går eftermiddag har det snöat mer eller mindre hela tiden. Just nu snöar det mer. Väldigt mycket mer.

Det snöar så mycket här att ALLT är vitt, man ser knappt handen framför sig när man går ute, och det tog ungefär en halvtimme att skrapa och borsta och skotta fram bilen i morse. Riktigt spännande var det att köra till jobbet idag. Fram kom jag i alla fall. Återstår att se om jag kommer hem igen.

Jag, en boknörd...

Älskar, älskar inte

Mamma W hade nattning av storebror och mellansyster W igårkväll. På vanligt vis pyjamades det, vällingades/smörgåsades, tandborstades och lästes. Efter ett kapitel i "Stora boken om Sandvargen" (för övrigt en otroligt bra barnbok!) sade mamma W godnatt, med puss och kram och ett "jag älskar dig". Storebror tittar upp och ser pappa W smyga förbi sovrummet, på väg från lillasyster W:s rum. Han plirar på mig, lite under lugg och säger: "Jag älskar dig också, men jag älskar pappa mer för han har kortare hår. Ditt killas så."

Om det nu hänger på att det killas när man kramas, tänker fru W att då borde pappa W:s popularitet minska linjärt med att skägget växer (och det killas dessutom inte, det rivs). Men storebrors svar på denna kontrollfråga blir, efter en kort sekunds betänketid:

"Nej, jag älskar pappa mer ändå."

(Mamma och pappa W trippar ner för trappan, och kämpar båda två för inte gapskratta.)

Vad är det "lillaste" du vet?

I helgen har vi haft 30-årskalas hemma hos oss. (Redan nu hör jag hur hjärnorna börjar slira...) Nej, det är inte fru W som fyllt 30 (det har jag i och för sig gjort, men det firades för ganska länge sen. Inte heller är det herr W som förgyllt vår helg. Honom firade vi för ännu längre sen.) Det är onkel R som fyllt år, och av utrymmesskäl hölls kalaset hemma hos familjen W istället för i deras (förvisso mycket snyggare) tvårumslägenhet. Det var faktiskt trångt ändå, med 13 vuxna, 7 barn och en liten nyföding... Trångt och varmt - men härligt roligt!

När storebror fick se den lilla nyfödingen (onkels frus systers nyaste tillskott) tittade han ganska länge på henne med stora ögon, klappade försiktigt och utbrast sen:

- Hon är.... hon är ju liten som en socka!

Det var tydligen det "lillaste" han kunde tänka sig.

3 minus 1 blir TVÅ bilar!

NU HAR DET HÄNT!
Familjen W (med summa sumarum TVÅ körkort, och följaktligen maximalt TVÅ bilförare samtidigt), har äntligen minimerat bilbeståndet till lika många.

För över ett år sen skulle vi byta ut vår stora bil (V70) mot en absurt stor familjebuss, eftersom alla 3 barnen W:s full-size-barnstolar inte fick plats i bredd i baksätet i V70:n, och varken herr eller fru W var helt bekväma med att klättra in till mellanplatsen i baksätet via förarsätet. När den gamla stora bilen (dvs v70:n) skulle säljas var de presumtiva köparna och herr W inte alls överens om priset. Fru W var mer villig att göra en dålig affär, mycket på grund av att min och "gamla-stora-bilens" historia inbegrep måååånga byten av bilbatterier i snöstorm, regnväder och enorm tidspress. Som ni säkert förstår blev bilen inte såld. Inte heller den bil som alltså nu var 3:e-bil blev såld. En inte alls liten Volvo 740 av årsmodell -89. En gammal trotjänare, som trots diverse skavanker ändå alltid varit pålitlig och startat oavsett väder (om man vetat att man måste rucka på reläet till bränslepumpen).

För tre veckor sen tvättade fru W så 3:e-bilen både in- och utvändigt, för att den skulle kunna fotograferas för att sedan säljas. När tvättningen var klar skulle så fotograferingen göras. Då startar inte bilskrället. Alls. Det tog herr W 3 veckor att komma sig för att ens titta på bilen igen, så arg blev han. (Det skall ju i rättvisans namn tilläggas att inte heller fru W under dessa 3 veckor tagit sig en titt på bilen...)

I förrgår blev det gjort. I går blev bilen såld. Så nu är jag sprillans glad. Och lite nostalgisk. Den var ändå rätt fin, vår gamla 740:a...

Alla får vara med!

Storebror och mellansyster leker "Supertrion" (barnprogram från Nick Jr). De är rörande överens om att storebror är sköldpaddan Tuck, mellansyster är ankan Ming-Ming (som i deras värld heter Ming-Ming-Hej - för så sjunger man i introsången), och lillasyster är marsvinet Linny.

Mamma W undrar om hon möjligtvis är duvan som är det aktuella avsnittets räddningsobjekt för Supertrion.
"Nej, det är pappa som är duvan!" svarar storebror och mellansyster i munnen på varandra, rörande överens.

"Du kan få vara sparrisen. Du är ju grön idag."