Tji fick jag

Igår kväll trodde jag på fullaste allvar att jag skulle gå upp klockan halv sex och ta en powerwalk innan herr W gick till jobbet. Moahahahaha. Men det är tanken som räknas, eller?

(Alla som lyssnat på Stefan Einhorn om att vara snäll vet hur det egentligen ligger till.)

Inrutad

Tänkte att livet med bebis skulle bli lite avslappnat, soft och "ta-dagen-som-den-kommer". Visst. Det är så fullpackat att jag till och med måste ruta in promenaderna med grannen och hennes bebis. Och egentligen är det inte så himla mycket. Men det känns mycket. Jag börjar bli som min mormor. Oj vad jag häcklade henne när hon, pensionär, satt och ojade sig över hur hektisk veckan skulle bli. Hon skulle ju till doktorn på måndagen OCH till frisören på torsdagen. Ja, jösses.

Veckans fasta hållpunkter just nu är: simskola för de två äldsta, dans för storasyster, gympa för tjejerna, fotboll för storebror (jag VEEET att det är äckligt traditionellt), sjungning för mamman, träning för mamman. Och så brukar jag försöka städa på torsdagarna när storbarnen är på dagis för att vi ska kunna umgås hela familjen på helgen istället. Som den duktiga lilla hemmafru jag är. Fast jag inte vill vara just det, så gillar jag när det är någorlunda städat hemma. När man slipper grus under fötterna när man går barfota, när man kan ta i köksbordet utan att fastna i syltklet, när man kan lägga lillebror på golvet utan att först dammsuga det, när man kan börja laga mat utan att först röja köket, när man slipper gå ner i tvättstugan för att hitta sina kläder, när det luktar något godare än gamla blöjor och ingrott damm. Men det kostar på att hålla städnäsan över kanten på skurhinken ska jag säga.

Ibland är det nog tur att barnen är kloka nog att se till att mamman tar sig tid för dem också.

Mot dagis, mellanmål och storasysterdans!

Puhhh...

Nu har jag spenderat alldeles för mycket tid på att göra om utseendet på den här bloggen. Nu får det vara så här. Lite roligare än innan kanske?...

pust!

Nu har jag varit jätteduktig i flera dagar - jätteduktig på att INTE begåvat skrika "TYSTA!", eller "SLUTA GAPA!" till barnen. Istället har jag veherkligen försökt att gå fram till dem, se till att de uppmärksammat att jag vill prata med dem, och relativt lugnt sagt - i normal samtalston - "Nu skriker du lite för mycket igen, försök att sänka rösten lite och prata istället." Det har blivit en del gående fram och tillbaka. Idag hade jag 37 483 steg på min stegräknare.

nääää

Gick och lade mig. Fick världens huvudvärk (förmodligen för att jag har ont i nacken efter att ha sovit sittandes med snorig och rosslig lillebror på magen i tre nätter). KUNDE inte somna. Tog två Panodil. Nu, efter nästan en timme, har värken lagt sig något, och jag ska försöka somna igen. Fast klockan är HALV ETT på natten. Jag som verkligen behöver min nattsömn inför morgondagen. Men att sova när någon sitter och hamrar innanför skallbenet är heeelt omöjligt. Hoppas det ger sig nu så att jag slipper ta en Eeze (kan man det när man ammar?). Jag försöker igen. Godnatt!

Beroende?

Måste veeeerkligen gå och lägga mig nu. Hur kan fem minuter plötsligt ha blivit nästan en timme? En timme av min dyrbara nattsömn? Nä du bloggen, det här duger inte. Jag lämnar dig. (I alla fall för idag.)

Höstlängtan - eller bara längtan.

Jag är aldrig riktigt nöjd. Eller så kan man välja att se det som att jag trivs rätt bra med omväxling. Låt oss se det så. Men i slutet av varje årstid längtar jag så jag kan dööö efter nästa. Spelar ingen roll vilken årstid det är. Nu så här i slutet av sommaren (den återupplivade) längtar jag efter krispiga höstdagar, tjocka stickade tröjor, och kall luft på näsan. Ibland kan jag till och med längta efter en mulen, regnig höstdag - bara för att man får lov att bylta på sig lite kläder och andas lite kyligare luft. Sen när oktober och november haft sin tribut och sina regniga, stormiga, inte alls så mysiga dagar, längtar jag som en galning efter riktig vinter (skitsmart att bo i Göteborg då...). Vit snö (i stan? yeah right) som gnistrar i solen en kall vinterdag, eller stora snöflingor som faller från en jämngrå himmel. Också för det att man får bylta på sig lite kläder, pulsa ut och bli kall om näsan (och fötterna och fingrarna, gubevars). Fast sen, när februari känns milslång med sina gråa dagar med iskallt spikregn (det är så vintern oftast ser ut här i Götet), då finns det få saker som lockar så mycket som den ljusgröna våren. Ljuset som kommer tillbaka kan jag längta mig tokig efter. Få känna solen värma för första gången på lääänge. Och - SLIPPA bylta på sig (och barnen) massa kläder när man ska gå ut. Övergången mellan vår och sommar är nog den minst "längtiga". Men ibland längtar jag efter att sommaren ska komma igång på riktigt - med badvarma dagar och ljumma sommarkvällar.

Det genomgående temat är är att jag ju uppebarligen inte längtar efter något som finns. I alla fall inte särskilt ofta. För de krispiga höstdagarna brukar inte precis dominera statistiken här, inte heller de snövita, soliga pulkadagarna. Våren har en tendens att regna bort, och de sommardagar som är så varma och fina att badsjön utnyttjas kan oftast räknas på handens två fingrar (inte helt sällan på ena handens fingrar). Och vad gäller hösten längtar jag också till hösten som student. Tänk så otroligt bra man hade det - cyklade genom Vasagatans guldgula allé, satt av några föreläsningar, spenderade alldeles för mycket tid på caféerna på nämnda gata, drickandes alldeles för mycket kaffe. Och så härligt det var! (Här väljer jag att förtränga den ständigt närvarande tentaångesten, eller det dåliga samvetet som satt på axeln och tjatade "du kunde ju alltid läsa lite mer, eller något alls för den delen" som inte direkt gjorde tillvaron lättare.) Och det är ju inte precis den hösten som kommer nu. Knappast heller den hösten där hela familjen W knatar ut i skogen och plockar svamp (även om det i och för sig vore trevligt). Kanske en picknick i Gunnebo, eller på något annat trevligt ställe.

Jag är inte riktigt klok. Varför kan jag inte bara stanna upp i det som är, istället för att alltid längta till nästa? Knäppo.

Och när jag tänker efter erbjuder den här hösten oanade möjligheter att i alla fall spatsera upp- och nerför Vasagatans guldgula allé, OCH sitta på caféer och dricka alldeles för mycket kaffe. Med bebis förvisso, men ändå... I alla fall mellan kl halv tio och klockan ett, för det är då storbarnen är förpassade till förskolan. Så, fint väder vill jag ha mellan dessa klockslag måndag, onsdagar och torsdagar under hösten tack. Och så gärna tisdagar och fredagar också, för då är alla huliganerna hemma och vi måste ut någon gång under dagen. Det är väl inte för mycket begärt?

leksaksinvasion

Har en fundring (jo, fundring). När barnens till källaren förpassade leksaker gått dem ur minnet - kan man då med att ge bort/sälja en del av dem? VI FÅR INTE PLATS! Och mycket av leksakerna är småbarnsleksaker som de sällan lekt med. Jag tänker behålla en del till lillebror, men han kommer med största sannolikhet att vilja leka med storasyskonens leksaker ändå - precis som lillasyster. Så han behöver kanske inte ha typ 25 pedagogiska blinkande, ploppande, spelande platsleksaker från Fisher Price? Det kanske räcker med tre eller så? Annars flyttar snart mamman!!

ligger lite efter

med städningen för dagen... men det är så myyysigt med en skrattande bebis i famnen. Fast sen när han börjar skrika är det ju inte så lätt att städa då heller. Svårlöst problem, det där.

god karma?

Känner mig sjukt snäll. Släppte iväg mannen på motionscykeltur direkt efter middagen. Så han slapp ta disken. Fast jag hade lagat maten. Bra karma - visst? Fast han fick en extra tyngd i form av det största barnet med sig... haha.

Sommar igen

Sommaren verkar ha tagit sig igen ett litet tag. Tvätten hänger ute på linan (är en sucker för soltorkad/utetorkad tvätt), de nerkissade sängkläderna är tvättade, torkade och snart tillbakalagda, sängarna bäddade, barnen hämtade, mellanmålade och Barbapappaspelade. På spisen puttrar stommen i kvällens middag. Slottsstek. Somrigt? Nä. Gott? Förhoppningsvis. Tillbehör? Ingen aning. Ska inventera kylen. Hoppas på att hitta potatis, morötter, kanske palsternacka och rotselleri att göra i ugnen. Får väl se hur det går.

Lyxdag

Efter att ha stressat iväg hela morgonen har dagen varit ren mammalyx. Frukost med sovande bebis i vagnen. Läsning av beroendeframkallande blogg som jag just upptäckt (har läst ikapp drygt två års skrivande på några dagar...). Matning av bebis och fortsatt läsning av blogg med sovande bebis i famn (mmm, bebislukt). Bebis i vagga en stund, och förhoppningvis har jag reparerat den skada lillasyster orsakade genom att ha sönder storasysters törnrosadockas diadem. Nu har hon ett hemmatillverkat av äktaste pärlor och finaste smyckestråd. Vi får väl se om storasyster gillar make-overn.

Strax - lite mat i både mammas och bebis mage - sen långpromenad till dagis i solen!

Mer snabba saker

... och på tal om världens snabbaste (se nedan), så har vardagslivet börjat. Jag hade ju tänkt mig lite mammalyxtid - fika med andra mammalediga, dricka kaffe på altanen med gurglig bebis i sittern (alternativt sovandes i vaggan) och sånt. Men det verkar som om jag också mest springer. Ner i tvättstugan (fan - maskinen hade inte tömt - IGEN), bädda sängar - oups, måste tvätta lite mer för någon har kissat i sängen, snyta snorig bebis, kolla så snorig bebis inte har kräkts i vagnen, göra frukostvälling och frukostgröt, ge snoriga storasyskon näsdroppar och hostmedicin, kasta i sig lite amningste medan jag sköljer ur nappflaskor och försöker tömma diskmaskinen samtidigt. Just det - sophämtningsdag - ut med soporna. Jäklar - glömde blöjpåsen i badrummet där uppe - upp och hämta den också. Spring, spring. Lillasyster har inga strumpor - jag hämtar där uppe. Maskinen är klar där nere - ner och töm och lägg i en ny. Hinner jag hänga upp den här? 5 minuter tills vi måste börja tänka på dagis. Jag chansar! Upp igen - borsta tänderna på tre som redan hunnit börja leka och inte alls är med på noterna. Bort med principerna och packar om deras ryggsäckar själv - hinner inte vänta. Lillasyster surar för att jag tagit fel strumpor - jag ber henne hämta nya själv. Hon kastar mina ratade strumpor på golvet, och jag går för att se efter var storasyster är. Hon står färdigklädd med ryggan på ryggen och väntar vi dörren. Älskade vän! Bebisen - ja, lillebror ska ju med också. Snorig och rosslig han med. Ut med vagnen, hämta lillasyster som lugnt botaniserar i sin strumplåda. Storebror är jättearg för att han måste bära sin ryggsäck hela vägen till dagis! Han vill inte! När jag säger att han ändå måste får jag mig allt! Han tar på sig sina helly hansen-handskar... OK. Han får gå till dagis i shorts, t-shirt, keps - och skidhandskar. Bara han går. Skynda, skynda, klockan tickar. Storasyster tycker det är tråkigt att vänta. Bebis i vagnen, alla barnen ut. Ojdå - lillasyster hade visst inga skor på sig. Hon vill såklart ta på dem själv. Alldeles själv. Hoppa, hoppa på trappan och vänta. Till slut är hon klar. Det tar lite extra tid eftersom hon slutar ta på sig skorna för att skälla på sin mamma och flytta lite längre in i hallen varje gång jag tittar på henne. Högst effektivt. Alla äntligen ute och dörren låst. Bebis börjar skrika i vagnen. Vill inte ha napp. Går med ett barn på varje sida av vagnen och en sur storebror en bit bakom, försöker samtidigt få lillebror att ta nappen - dubbelvikt ner i vagnen. Ser knappt var jag går. Håller på att krocka med den lilla farbrorn med rollator som så flitigt knatar förbi här flera gånger om dagen. Låter bebis skrika och manar på huligarnerna. Ner till dagis. Lillasyster hamnar på efterkälken och ska springa ikapp. Ramlar i nerförsbacke på asfalt. Blodvite uppstår och mamma har inte plåster med sig. Lova plåster på dagis (hoppas, hoppas det löser sig!). Framme på dagis - och kaos i hallen. Massor med barn och föräldrar som håller på att lämna. Trångt. Ett försöka att rationalisera och hjälpa barnen in med deras skor, får motsatt verkan när lillasyster vill göra allt själv. Som hon brukar. Äntligen på väg uppför trappan till avdelningen. Alla någorlunda glada. Stressa, stressa - lillebror sover (hör och häpna) i vagnen utanför - tänk om han vaknar och börjar gallskrika när jag är här inne? Skynda, skynda. Säger hejdå till barnen.

Och får tre jättekramar. Massor av pussar. Någon säger - "jag älskar dig mamma". Sedan rusar de alla tre in till sin kompisar. Kvar står jag med kärlek i hjärtat och undrar hur jag klarade mig så länge utan dem.

...och nu har jag promenerat en snabbrunda hem, meckat mer med tvätten, ätit frukost (halleluja), och funderar på att göra en kopp kaffe - bara till lilla mig. Bebisen sover fortfarande i vagnen, och jag borde städa toaletter och/eller ta reda på vad jag skall göra av fransyskan i kylen till middag ikväll. (Ja, nötköttsbiten alltså. Inget annat.) Men jag tror jag stannar här en stund till.

Världens snabbaste

Storebror förundras mycket nuförtiden. Det är mycket jämföra, mäta och vem som är snabbast, störst, minst, finast. Och så förstås - VÄRLDENS SNABBASTE MAN! När Bolt skulle springa semi- och final på 100 meter nu i helgen. Jösses! Storebror kunde inte sluta prata om världens snabbaste man. Igår försvann han och storasyster ut i trädgården när jag höll på att lägga världens argaste (men INTE tröttaste...) lillasyster för middag. Genom fönstret hör jag honom dirigera storasyster till starter för hundrameters-loppet. Och nogsamt förklara för henne att han minsann ska vara världens snabbaste man nu. Inte Bolt. "Världens snabbaste man" heter han. Storasyster agerar starter och publik tillsammans med Barbie-Ariel-dockan. Storebror vill gärna att hon ska springa också. För han och pappa har ju pratat om det här med kill-tävlingar och tjej-tävlingar - att det skulle vara rättvist att tävla mot varandra i en sån sport som sprint. Och det är ju super! Då kan BÅDA två vara snabbast. Problemet är bara att storasyster är rätt nöjd med att starta och vara publik. Men storebror hejar på, och när hon till sist springer tjoar han åt henne: "Och hon leder, hon leder - och hon VINNER!!! Världens snabbaste!"

Och mammahjärtat ler från öra till öra och svämmar över av kärlek. Barn, mina barn, är det underbaraste som finns.