"Vem ska du gå och bli ihop med?"

...frågar maken när jag går hemma och gastar med i Melissa Horns "Lät du henne komma närmre".
(Frågan är särskilt föranledd av textraden: "Hur ska man älska nån, som har älskat nån förut?")

En ganska rolig fråga om betänker att vi varit tillsammans i mer än halva mitt liv (snart 20 år), och gifta i snart 10. En ganska rolig fråga om man betänker hur lätt en ensamstående 4-barnsmorsa skulle ha det på singelmarknaden...

"Jo, förstår du, jag har en lista här på potentiella kandidater. Jag ska bara springa ifatt dem först..."

Alltså. Man behöver inte mena allt man sjunger.

När det känns så självklart

Jag är ingen ängel. Absolut inte världens bästa mamma. Ingen perfekt hustru. Men lite självgod kan jag vara ibland, och det tänkte jag vara nu.

När det känns så självklart enkelt att stanna hemma från jobbet för att barnen är sjuka. När den prioriteringen inte är svår. Gud vad det är skönt! Att slippa slitas mellan lojaliteter och slippa känna att man måste be om ursäkt för att man inte kan var på tre ställen på samma gång.

Ska jag vara ärlig (och det ska man ju vara) så beror det väl inte bara på mig. Jag har ett jobb som accepterar att barn blir sjuka ibland. En chef som grälar på en om man jobbar för mycket. Men det är ett jobb med någorlunda krav på mig, en tjänst och ett uppdrag som kräver synliga och konkreta resultat - ofta framtagna i motvind. Ett jobb som lätt slukar alldeles för mycket tid och engagemang från resten av livet - för det är ju samtidigt väldigt roligt. Innan barnen var det svårare att dra gränsen. Efter barnen, fram till nu, har det varit lättare, men inte enkelt. Det har alltid varit självklart att barnen går före jobbet, men lojaliteterna har ändå varit delade och dubbla. Det har funnits tillfällen då jag varit väldigt frustrerad över att behöva vara hemma med febriga barn - även om det var självklart att vara hemma.

Men det har hänt något inuti mig, något har förändrats. Jag vet inte vad, och jag vet inte när. Den präktiga prestationsprinsessan i mig som alltid vill göra bra (bäst), alltid vill vara den som fixar och löser de omöjliga problemen, som alltid vill ställa upp - verkar gilla barn - mina barn - mer än kollegor. Frustrationen är, om inte helt borta, så i alla fall mycket, mycket liten.

Inget ont som inte har något gott med sig!

Mamma, titta jag kan!!

Det underbara med en omedelbara och hämningslösa glädje när ett litet barn lärt sig något nytt. Något hen fått erövra alldeles själv. Lycka.

Under huden, in i hjärtat

Mia Skäringer bloggar igen. Äntligen. Läs, gråt, skratta - men framför allt KÄNN. Känn livet precis som det är. Jag är villkorslöst förälskad.