För inte nog med att barnen W fortfarande inte är helt krya. Nu har de fått "höstblåsesjukan" på dagis också. Och om det inte är den de har haft (vilket jag inte tror) så vill vi INTE ha den. Blåsor i munnen så att man inte vill äta, och blåsor på händer och fötter... Inte farligt, men ack så otrevligt. Och de äter ju otroligt dåligt som det är redan. Så det blir inget dagis denna veckan. Mamma W suckar och biter ihop och tänker på den planerade Londonresan i december. Som vi veeeeerkligen hoppas blir av.
Stackars storasyster W. Hon GILLAR verkligen sitt dagis och längtar dit till kompisarna. Storebror längtar inte så explicit, men tycker att mamman är vääääldigt tråkig som inte vill leka med honom och hans bilar så mycket som han vill. Mamman tycker det att det är mindre stimulerande eftersom leken ser ut så här:
Storebror plockar fram alla bilarna (typ 300 stycken). Väljer ut vilka han skall ha och vilka jag skall ha (oftast 25 till honom och en till mig). Sen säger en av hans bilar: "Kom, vi skall äta korv! Men - vi HAR ju ingen korv... Jag åker och köper korv!" Sen säger en av hans andra bilar "Då köper jag korvbröd!". Sen säger en annan av hans bilar "Jag fixar ketchup och senap." De utpekade bilarna kör ett varv på bilmattan, kommer tillbaka till de övriga bilarna och ... sen händer det inte så mycket mer. Oftast kommer en av bilarna på att de inte alls har varit och fixat den mat de skulle fixa, och måste då omgående köra ett varv till på lekmattan. Om och om och om igen. Detta skall vi helst göra minst 5 timmar om dagen. Det orkar inte mamman. Då tycker storebror att mamman är tråååkig, och han tänker INTE leka med mig. Aldrig nånsin.
Idag har därför mamman lekt affär med storebror och storasyster, och sen lagade vi mat på leksaksspisen av det vi handlade, och sen åt vi det vi hade handlat - allt under tiden som både storebror och storasyster tog hand om sina dockbebisar. De matades, sovs, promenerades och kramades. Och glömdes på golvet. Och i leksaksdisken. Som följaktligen också glömts på golvet. Det barnen W mest kom ihåg vid kvällens läggning var dock inget av ovanstående. Det var det faktum att de fick fika riktiga kakor vid dockhörnebordet. Och det må väl vara hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar