Gose... djur?

De två stora barnen W har aldrig haft några snuttefiltar eller livsviktiga gosedjur som MÅSTE med när man skall sova. De har varit nöjda med napparna. Eller, rättare sagt - det är napparna som varit livsviktiga. Eller, ännu rättare sagt - goseprylarna har skiftat, men det har nästan alltid legat goseprylar i sängarna. Storebror har älskat bilar sen - ja, alltid. Så han har alltid ett gäng bilar med sig i sängen. Ibland två, ibland femton, och oavsett hur lite plats han själv än får eller hur hårt han ligger skall de vara i sängen. Mellansyster W har oftare mjuka gosedjur, men vilket det är skiftar från dag till dag. Ibland inspireras hon av storebror och vill ha en eller ett par bilar med sig. Ikväll blev hon fullständigt förkrossad uppe i sovrummet för hon hade glömt något nere i vardagsrummet som hon ville ha när hon skulle sova. Hon grät så mycket att jag inte fattade vad det var, men hon fick gå ner och hämta det själv.

Hon kom upp med en - tom yoghurthink. Nu sover hon med den i ett fast grepp under ena armen.