Glömde ju att berätta - storebror gick till dagis i torsdags. "Alldeles ensam" som han uttryckte det. Och det gick faktiskt riktigt bra. Inga totalbryt vid lämningen. Lite klängigt bara, och det kan man ju förstå. Mellansyster fick en välbehövlig vilodag och han fick rasa av sig på dagis. Vilket behövdes.
I fredags var vi nämligen hos doktorn två gånger. Mellansyster W hade en andning som pipigare än mamma W tyckte riktigt om och en hosta som hette duga under natten till fredagen. Febern steg också, så det var bara att baxa iväg hela bännet till vårdcentralen på fredag förmiddag. Trevlig doktor lyssnade på alla tre barnen W, skrev ut Lepheton-Desentol och skickade hem oss efter provtagning (inga bakteriebasillusker - bara virusar). Mellansyster W fick hostmedicin och alla barnen W somnade och sov middag. Under middagssovningen började mellansyster W dock pipa än värre i luftrören. Och värre. Och värre. Omtänksam mamma W försöker få henne att halvsitta upp och sova i soffan för att underlätta, men då ilsknar mellansyster W till och börjar ilskegråta. Med påföljden att hon nästan inte kan andas in alls. Överhuvudtaget. Detta gör henne såklart ganska rädd, varpå hon börjar gråta ännu mer, vilket inte precis förbättrar andningen. Mamma W försöker lugna henne, men det går inte så bra, förmodligen eftersom mamma W också börjar bli lite nervös och tycka att detta är otäckt.
Så - herr W panikrings hem, vårdcentralen kontaktas och vi får TACK OCH LOV komma ner igen så vi slipper sätta oss 12 timmar på akuten en fredageftermiddag. Mellansyster W lyfts gråtandes och väsandes ut i bilen och körs till vårdcentralen. När vi parkerar är hon markant mycket bättre i andningen och mamma W börjar undra om hon inbillat sig alltihopa. Men nu är vi där, så vi går och träffar doktorn.
Doktorn lyssnar lite på magen, lite på ryggen - och så lite på halsen. Han konstaterar "Krupp", skriver ut cortisontabletter, ser till att mellansyster får en dos redan på vårdcentralen och vi går ut därifrån.
Då inser mamma W att hon glömt fråga när cortisonet skall ges nästa gång, hur ofta man kan ge det, vad det har för biverkningar, när man skall bli orolig, vad man gör om det inte hjälper, hur lång tid det tar för medicinen att verka - ja ALLT. Och det är INTE likt mig. Undertecknad blev uppenbart ganska skärrad av denna incident.
Mellansyster W var mycket bättre inatt, även om de sista timmarna tillbringades sittandes på madrassen. Idag fick hon inget cortison. Idag blev dock storebror W väldigt hängig, hade feber och var allmänt dålig. Ingen krupp ännu. Hoppas han slipper. Om inte annat så för min skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar