Vaggandes fram, pustandes och stånkandes och inte så lite ömklig i all sin klumpighet och flåsighet tycker den flodhästliknande Fru W nog allt lite synd om sig själv. Halsbrännan gör sig påmind, tålamodet med den testande treåringen är på upphällningen (trots att den stackaren inte på något vis trilskas mer än vanligt) och det är JOBBIGT att behöva luta sig ner och ta på änglamonstren skor och jackor. Framför allt efter att man har jagat dem runt halva huset först och har akut andnöd.
Men av någon outgrundlig anledning börjar jag fundera på hur det var att vara gravid förr i tiden. För länge sedan. Innan det fanns bilar, tvättmaskiner, diskmaskiner, dagis, havandeskapspenningar, sjukskrivningar, föräldrapenning - och deltagande pappor. När en kvinna lätt kunde vara gravid sisådär 15 gånger under sitt liv - samtidigt som hon förväntades hässja hö, tvätta kläder i bäcken, mjölka kor och mocka efter dem och promenera flera mil om dagen - säkerligen bärandes på diverse packning. Hur orkade de?!!!
Mina biologikunskaper sträcker sig bara till samhällsvetenskaplig linje på gymnaiset, men även om det ovan beskrivna var i en tid "för länge sen" så är jag rätt säker på att vi inte har förändrats genetiskt sen dess. Så jag gissar att min mormorsmormorsmormorsmor också hade foglossning (om jag har ont efter tre, hur kändes det inte efter den 9:e?), halsbränna, andnöd, nästäppa och alla andra trevligheter som hormonerna serverar oss. För att inte tala om graviditetsillamående, blodtrycksproblem, järnbrist, åderbråck och förvärkar.
Och plötsligt har jag liksom inte riktigt mage att tycka så synd om mig. Förvisso har inte så mycket i min situation förändrats EGENTLIGEN, men det finns faktiskt blivande mammor här och nu i världen, som har det som min mormorsmormorsmormorsmor... IDAG! Huvaligen vad världen är orättvist!
Den blivande trebarnsmamman knaprar i sig en Novalucol till och tycker faktiskt att den smakar helt OK, och tänker att hon nog skall gå hem lite tidigare idag och vila benen efter en (halv-)lång dag vid sitt höj- och sänkbara skrivbord. Nej förresten - hon skall ju till frisören efter jobbet idag. En dryg timmes mammalyx där man blir ompysslad och där någon killar en i håret HELA tiden! Den tidiga hemgången får bli imorgon istället. Man får ju passa på när man kan. Och för att man kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar