Jag är lite upprörd, och jag skall försöka förklara varför. Sverige fick för snart två veckor sedan en ny, borgerlig regering. Idag, 12 dagar senare, har två ministrar avgått på grund av att icke betalda tv-licenser, svartbetalda städare och utlandsbolagsägda villor. Att de tvingats avgå tyder i och för sig på att det fortfarande inte är allmänt OK att fuska och mygla, men jag har inte fått riktigt samma intryck i de diskussioner som förts i media.
Där verkar de flesta (ja, jag överdriver säkert lite nu) tycka det är naturligt att någon som står för den politiska åsikten att vi har för höga skatter i Sverige också tar sig rätten att bryta mot demokratiskt stiftade lagar och alltså struntar i att betala vissa skatter. Bara för att jag förfäktar en åsikt som går emot de regelverk och lagar vi har i vårt land, betyder väl inte det att jag har rätt att bryta dem? Och det finns mig veterligen inget parti i vår riksdag som förespråkar lagbrott. Hur kan någon ens fundera på att tycka att det är OK att göra som man vill bara för att man "lever som man lär" om det innebär lagbrott?
Nä, jag tycker hela debatten har fått mycket sneda proportioner - och jag tycker INTE det är OK att ha svart städhjälp. Jag tycker inte det är OK att ha svart någonting. Om jag inte är beredd att betala vitt så vill jag förmodligen inte ha vad-det-nu-än-är tillräckligt mycket. Och det är inte OK att inte betala tv-licensen. Inte för att man inte gillar programmen, och inte för att man ogillar principen om tv-licens.
Å andra sidan kan man ju fundera på hur många som skulle kunna kandidera till riksdag och regering om vi krävde ett snövitt förlutet från födseln. Det måste få spela roll om man tex som fattig ensamstående förälder någon gång inte betalat sin TV-licens, eller om man uppenbarligen, just nu, smiter undan skatt för sin villa genom att låta sitt utlandsregistrerade bolag äga huset man bor i. Inget av det är OK såklart, men det finns ju gradskillnader i helvetet också. Kanske kan man tänka sig att man visst kan bli minister med några obetalda TV-licenser i bagaget (såtillvida man inte av principiella skäl aldrig har betalat den och inte betalar den nu heller).
Jag kan ju informera den intresserade om att jag själv faktiskt har jobbat svart. När jag var 14 år och sålde glass på stranden. Och att jag skäms för det idag. Men att jag nog faktiskt inte tycker att det borde diskvalificera mig för en (mycket hypotetisk) ministerpost.
Så vad var det jag var arg på? Jo, lite arg blev jag faktiskt när Borelius har mage att påstå att hon var tvungen att ha svart städhjälp/barnflicka för att få det att gå ihop med fyra barn och eget företag. Hur tror hon att vanligt folk får det att gå ihop? Och hur i hela fridens namn tror hon att ensamstående föräldrar får vardagen och ekonomin att gå ihop? Inte sjutton är det med svart barnflicka i alla fall. Att hennes man (som för övrigt är miljonär) dessutom har mage att uttala sig i frågan och säga: "jamen, det var ju inte jag som behövde hjälp med barnen" övergår mitt förstånd. Och gör mig arg. Så nu har jag skrivit av mig det. Hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar