måndag, oktober 30, 2006

helg i myrans tecken

Piuhhhh.... Fru W vaggade in på kontoret i morse, pustade och ojade sig över sina ömma fogar och sin krampande mage - och tyckte på det hela att det var rätt skönt att komma till jobbet. Helgen har nämligen varit mycket produktiv på hemmainredningsfronten.

Jag har en faiblesse för att slippa SE all den röra som vi i vår familj gärna ställer till med. Därför är jag en hängiven anhängare av förvaringsutrymmen med DÖRRAR på - så man slipper se all bråte. När huset inköptes för drygt 4 år beslutades alltså i enlighet med detta att garderoben i entréhallen skulle ha dörrar. Det är inte praktiskt alls, men man slipper se röran. Tänkte jag. Och ack så fel jag fick... Eftersom det är lite jobbigt att hänga in jackor och tröjor bakom en dörr hamnade dessa istället på massa andra ställen - och låg där och SYNTES. När sedan barn nr 1 och 2 kom fungerade det inte så bra att hänga deras små jackor på hängare 1.80 m upp på väggen inne i garderoben. Alla deras vantar och mössor behövde ju också plats. Alltså har den stilrena, fina garderoben i vår hall utökats med diverse mer eller mindre permanenta lösningar för denna "småförvaring" (små korgar på sidan av garderoben, en liten hylla med ytterligare små korgar för vantar och sånt, en stol för makens tröjor och jackor, ett extra skoställ för barnen samt en stor korg för alla torra barnskor...). Garderoben med dörren fungerade alltså inte särskilt bra längre. Med tredje barnet på väg fick Fru W bita i det sura äpplet och erkänna att deet kanske var på sin plats med en annan lösning.

Så - lördagen startade med tur till IKEA (med en stackars make som hade huvudvärk och dessutom var tvungen att fixa med bilen inför besiktningen imorgon - något som han INTE såg fram emot) och två ganska trötta och griniga barn. IKEA hade NÄSTAN allt vi skulle ha för total make-over av hallen samt omflyttning av dottern till vanlig säng från spjälsäng.

När man väl kommit hem med detta inser man att man nu måste göra allt det där andra (som att mata barn, somna barn, städa köket, hänga tvätt) - istället för att GREJA! Barnen utfordrades, somnades och sedan började mamman montera ner den dysfunktionella hallen. Pappan monterade ner bilen. Lagom till fotbollen tittade svärföräldrarna in - och eftersom svärmor inte är så värst intresserad fotboll fick Fru W (d y) välbehövlig hjälp med uppmontering av nya (förhoppningsvis funktionella) hallmöbler. Svärfar drog också sitt strå till stacken genom att se till att herr W (d y och d ä) bar ner allt som skulle bäras ner i källaren!! HURRA!! När fotbollen var klar överraskade herr W (d y) sin kära maka med att faktiskt montera upp det som återstod att monteras på väggen, så det mesta blev faktiskt klart redan i lördags kväll! (Det kan också ha att göra med hans misstro mot min förmåga att borra upp saker våg- och lodrätt och hans aversion mot skruvhål i väggen... - men strunt i det!). Så nu har vi i hallen betydligt bättre plats för förvaring av alla miljarder vantar och mössor och extrabyxor och halsdukar än tidigare - men en helt öppen jack-hängarlösning. Den känns mer funktionell än den gamla, men jag SER ju alla jackorna... Kanske skulle tvinga familjen att bara köpa matchande ytterkläder så det inte ser så rörigt ut...

Söndagen bestod av misslyckat kompletteringsbesök på IKEA, inflyttning i de nya hallmöblerna samt (misslyckad) picknick med kusinerna OCH (hör och häpna) montering av dotterns nya säng. Dessutom hann undertecknad med att tvätta inte mindre än tre maskiner tvätt, vika ihop och få uppburen all den torra tvätten som samlats på hög, dammsuga OCH veckohandla. Mäkta stolt.

... och idag är jag alltså som en liten trasa. Men det var det värt! Hurra för nya hallmöbler!

2 kommentarer:

Saring sa...

OCh allt jag gjort är att ha läst ditt inlägg och jag känner mig fullkomligt urvriden! Och allt det där har du åstadkommit HÖGGRAVID. Respect, Bom shackalack!

FruW sa...

"hur många bultar finns det i ölansbron?" Ja, fler än vad jag har energi till nu i alla fall.

Man tackar man tackar - är faktiskt rätt stolt själv. OCH fullkomligt urvriden.