Visst tycker alla föräldrar det om sin egen bebis? Jag minns när jag skulle på första mammaträffen på BVC med sonen. Jag kunde nästan inte med att gå dit, för jag tyckte så synd om alla andra mammor som skulle få se mitt fantastiska, underbara barn och inse att deras barn omöjligen var lika vackra och söta. Det värsta är att jag nästan inte överdriver alls. Faktiskt.
Man skulle kunna tro att denna känsla går över när det gäller barn tre. Men det gör den inte. Känslan finns där. Och tack och lov en insikt om att alla föräldrar känner så för sina barn. Trodde jag.
När lillasyster W idag var och besiktigades på BVC och fick sin tvåmånaders läkarkontroll gjord, utbrast läkaren (vad den heeelt opartiska fru W tolkade som) spontant: "Vad du var en söt och go´liten en!" Och där rubbade han mina cirklar igen. Jag som ju hade förstått att det bara var jag och herr W (och en och annan mormor och farmor) som tycker att våra bebisar är det vackraste som finns.
Den rationella fru W inser att läkare nog säger så till alla små bebisar för att lugna deras mödrar. Fast man får ju komma ihåg att lillasyster W är ovanligt söt....
2 kommentarer:
Hehe, jodå..klart att ens små kottar är de sötaste...eller?? Min dotter var en sådan där Semper-bäbis (tyckte iaf jag och alla tanter), rund och söt och alltid leende. Så fick jag min son...han såg ut som en gammal gubbe och var välidgt spinkig. Jag fick inte så mycket kommentarer om att han var söt...istället kommentarer som -He is an old soul. VAAAA, kan ju lika väl säga att han ser ut som en gammal gubbe...oh well, nu, 1 år senare så tycker jag att han verkligen är supersöt. Så det så! :)
Klart att hon är den sötaste!!! Det är Alma också :ö) Visst är det underbart?! Och jag har för övrigt en utmaning till dig!
Skicka en kommentar