Vådan av att fylla år nära julafton - och att ha en stor familj. Storebror fyller år i januari. Mindre än en månad efter julafton. Och trots årets kraftansträngning för att minimera antalet julklappar blev det en hel del. Dock inte allt på en gång. Julafton firades med pappas familj, med presenter från oss och från farmor och farfar. (Kusinerna bortrationaliserade.) På juldagen kom barnens mormor och L, tillsammans med morbror och hans fru - med julklappar från dem. I mellandagarna kom morfar och C, med julklappar från dem. I mellandagarna och någon vecka efter nyår kom det också ett gäng paket till nya lillasyster, både på posten och med besökare. De flesta besökare hade omtänksamt nog också tänkt på storasyskonen som också fick varsitt paket.
Storebrors födelsedag kom - men inte alla gästerna. Så det har droppat in paketer ett par, tre, fyra gånger efter kalaset också.
När så onkel och hans fru nu kommit hem från två månaders resa "down under" - med försenade födelsdagspresenter och resepaketer, fick fru W skämmas. Det första storebror säger när de kommer in genom dörren, fullastade med påsar är:
"Vad är det i påsarna? Kan jag få ett paket, tack?"
Jag får trösta mig med att han i alla fall bad trevligt.
PS. En annan gång skall jag skriva om hur svårt jag tycker det är att gå balansgång mellan julafton och gåvor man ger för att man vill göra någon glad och total konsumtionshysteri. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar