Kass prognos

När herr W tycker att du skall gå till doktorn, då är du förmodligen halvdöd. Herr W:s åsikter om läkare kan kort sammanfattas med "jag kan själv ta två alvedon och gå och lägga mig, det behöver jag inte betala en läkare för att tala om för mig". Lite rufft, men ganska sant. Så när herr W imorse bekymrat tittade på fru W och sa "Du borde nog gå och kolla upp den där hostan" (föranlett av fru W:s numera sedvanliga halvtimmeslånga hostsession varje morgon för att lösa upp obeskrivbart äckel som samlats i luftrören under natten), kändes det som om det kanske var dags.

Efter att ha baxat in alla tre syskonen i allsköns vinterkläder, hindrat storebror från att ta med sig sin nya trumma, sin gitarr och bytt dessa mot tre bilar storlek mindre, kånkat in vagnen i bilen skyndade fru W flåsande mot vårdcentralen och deras öppna förmiddagsmottagning. Storebrors reaktion när jag försiktigt nämnde att vi kanske skulle åka till doktorn var - "JAAA, jag vill åka till sjukhuset (han menar vårdcentralen) och leka!" Tack vare denna entusiasm blev den mer än timslånga vistelsen i väntrummet i väntan på läkaren inte alldeles outhärdlig. De två lite större barnen lekte fint hela tiden, och lillan sov i vagnen. Fru W satt och hostade och försökte att inte sprida smittan över HELA vårdcentralen.

Resultatet av besöket blev: Ta två alvedon och gå och lägg dig. Fru W har inte lugninflammation, men behöver vila. Den snälla doktorn sjukskrev alltså fru W i en hel vecka. Problemet är bara att någon annan måste vara hemma och ta hand om barnen för att det skall bli någon vila...

Prognosen framöver var inte heller så lysande. Det går tydligen mycket envisa virus"hostor" just nu. Åtta veckor är inget ovanligt... Och vem vet vilka trevliga virusar vi fick med oss hem från vårdcentralen idag?