Han heter C, och bor här i Mölndal. Häromdagen sa han till sin bättre hälft att han skulle ställa undan snöskyffeln för nu skulle det inte bli mer snö. Den bättre hälften, insåg risken med ett sådant uttalande och bad honom att låta bli. Men eftersom C inte är särskilt vidskeplig stegade han ut och ställde undan snöskyffeln. Och se vad som hände!!
Fast bortsett från att det är ganska knepigt att skotta ut bilen med tre små barn att hålla reda på samtidigt, att det är ett vågspel att ta sig ut med bilen i Mölndalsbergen, att vi har snö MELLAN rutorna i våra tvåglasfönster och att elpatronen i panna går på högvarv så är det inte så tokigt med snön. Det blir ljust, barnen gillar att vara ute (i alla fall när det inte blåser), och ljuden blir sådär mysigt dämpade. Och så är det lite roligt att sitta i köksfönstret och studera alla som skall upp för den ganska branta backen precis här utanför. Man ser vilka som bor där uppe, för de vet att man måste ta sats för att komma upp. Synd bara att jag måste ner för alla backarna till BVC idag. Fast det är förmodligen inte nerfärden som blir mest problematisk när jag tänker efter. Läser ni en notis om en tokig mor som övernattat i bilen på parkeringen på Mölndals centrum i morgon så är det förmodligen jag som inte lyckats få upp bilen på berget igen.
Snön är i alla fall här nu, med besked. Och vid närmare eftertanke är det inte det faktum att det kommer IN snö mellan rutorna som oroar mest. Det är det att den inte smälter där utan ligger kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar