En mycket återkommande syn i vårt hus är herr W på jakt efter sitt USB-minne. (Och således efter sitt vanliga minne också, eftersom han ALDRIG kommer ihåg var han har lagt det.)
Letandet brukar börja med en vända genom jackfickorna på jackan han hade senast, näst senast och gången innan det. Där brukar det inte finnas. Sedan letar han vid datorn i biblioteket, och vid datorn i vardagsrummet (ja, vi har en laptop där...). Där kan det finnas, men oftast inte. Vanligtvis blir det då en vända till i jackan. Otroligt nog hittas USB minnet något oftare där vid letning nr två, men ingalunda alltid. Efter att ha snurrat runt i köket (där det förvisso finns mycket pryttlar och ställen där ett USB-minne kan gömma sig) händer det inte sällan att barnen W tillfrågas om de möjligen har LEKT med pappas USB-minne. Inte alls sällan visar det sig att de faktiskt har det, men väldigt sällan vet de var det är. Någon gång har det hittats i soffan.
Det allra vanligaste är att herr W till slut hittar USB-minnet i fickan på ett par byxor som ligger någonstans i sovrummet på väg till tvättkorgen (historien om klädernas väg i och ur tvättkorgen skall jag berätta en annan gång).
Lite längre ner har jag skrivit om mormors besök och den fantastiska uppfräschning av huset detta besök innebar. Och följaktligen inte bara av huset, utan även av tvätten. Även tvätten på väg till tvättkorgen visade det sig när jag hängde upp herr W:s byxor. Ur fickan trillade USB-minnet, rakt ner på tvättstugegolvet. Rent och fräscht som allting annat i huset. Det luktade också väldigt gott av sköljmedlet.
Huruvida USB-minnet fortfarande fungerar vet jag inte. Jag har inte hört herr W förbanna sitt öde ännu, så antingen fungerade det efter upptorkning, eller så har han inte vågat testa det ännu. Fru W tippar på det senare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar