När lillasyster W föddes fick vi en hel del blommor från släkt och vänner. Blommorna placerades ut i huset - och några glömdes sorgligt bort där de fick stå och vissna. Storebror såg en sådan och frågade varför blommorna såg så konstiga ut. Pedagogisk mamma W svarade att snittblommor inte håller så länge, att de är fina när man får dem, men sen dör de. Storebror såg ganska bekymrad ut, och gick sedan resolut fram till vaggan där lillasyster W låg, lutade sig över henne och sa allvarligt:
"Jag är ledsen H, men dina blommor är döda."
Sen gick han och lekte igen som om inget hade hänt. Mamma W hade fullt sjå med att torka skrattårarna och ångra att hon inte monterat upp kameror som ständigt filmade barnen. Det hade varit guld värt att ha detta på film!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar