men det har sina randiga och rutiga orsaker. Inte nog med att sonen har gått från snart-treåring till en RIKTIG treåring, med tillhörande kalas och förberedelser för det. Dessutom har det snöat. Och snöat. Och så har lillasyster W blivit riktigt förkyld. Men allt detta känns just nu som bagateller.
Barnen W har nämligen fått nya små kusiner. Tvillingkillar. Hur fina som helst - och tack och lov friska och starka. Deras mamma mår nämligen mindre bra. Inte alls bra faktiskt. Just nu är hon sövd och ligger i respirator (i och för sig mest för säkerhets skull, men ändå), och har gjort så i omgångar ända sen killarna föddes för nästan en vecka sen. Den nyblivne fadern är såklart mycket kluven och vill vara både hos sin fru och hos sina små barn. Tvillingarna var dock så duktiga att de inte fick vara kvar på BB längre, utan de skrevs ut igår. De har fått flytta hem till sina andra kusiner, kusinerna G (barnen W är nämligen alldeles för förkylda alla tre för att få träffa så små bebisar), tillsammans med farmor som fått ta ledigt från jobbet för att vara stand-in-förälder. Det har även mamma G fått göra, för det är svårt, om inte omöjligt att mata två små barn samtidigt exakt en gång var tredje timme. Och så är det en hel del praktiskt som skall roddas runt de små, eftersom det inte fanns så mycket fixat till dem (typ kläder och annat sånt som kan vara bra att ha...). Och DET kan fru W hjälpa till med.
Och så kan jag bråka med försäkringskassan. Det är jag mycket bra på. Förra veckan höll de nämligen på att nolla min SGI för att jag hade haft den stora osmaken att ta ut 6 hela veckors semester. Den lilla damen från FK upplyste mig om att de minsann bara kunde godkänna 5 veckors semester (vaddå "godkänna"? Jag har ju för sjutton sex veckors betald semester varje år från min arbetsgivare - skall jag inte kunna ta ut den? Vad har FK med det att göra - jag ligger ju inte precis samhället till last?), och ville jag inte bli nollad fick jag snällt be min arbetsgivare dra tillbaka den semestern. Jag protesterade vilt (och kanske inte allldeles moget så här i efterhand), och fick till slut den lilla damen att lova att kolla upp detta med FK:s såkallade konsulter. Samtidigt fick jag börja röja med jobbet, för OM den här regeln trots allt fanns, skulle jag ju förlora mycket mer på att bli nollad än att backa en veckas semester.
Efter någon timme (och ni skall veta att jag var mäkta arg och adrenalinhalten var MYCKET hög under denna timme) ringde damen från FK igen. Det visade sig att det nog skulle gå bra om det var så att jag hade sex veckors betald semester. Hon mumlade något om att 5-veckorsregeln var något de främst tillämpade på arbetslösa... Jag ställer mig då några, kanske korkade frågor:
1. Om jag INTE hade reagerat och bråkat så hade jag förmodligen fått backa min semester för att damen på FK uppenbarligen inte kan reglerna. Skall det vara så?
2. Vad är det för "regel" som inte går att läsa någonstans på hemsidan, i informationsbroschyrerna eller i lagtexten? (jag har nämligen försökt hitta den). Har FK något slags hemliga regler som bara de känner till (eller inte känner till) - och HUR kan det i så fall få vara så?
Nu löste det i alla fall sig bra till slut, och jag skall nog lösa det för farmor och syster också. Så det så.
Dags att mata akuthungrig bebis. Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar