Ja, så var stormen över även denna gång. Och eftersom TV-antennen blåste ner förra veckans omgång, så var det inte så mycket som kunde gå sönder kvar. Ja, förutom taket då förstås. Fast det höll. Tack och lov.
Plastmöblerna på altanen (jag VET att de borde stå i källaren över vintern, men vi får faktiskt inte plats - det står skräp i hela garaget...) blåste runt runt, men jag tror att det mesta är kvar (det är det), och eventuella bollar som låg under häcken kan nog anses för evigt förlorade. Men det får man ta när man inte plockar in efter sig.
Eftersom det blåste storm och halv orkan här HELA dagen igår blev det ingen utevistelse för barnen W. Så de sysselsattes med matlagning och bakning. När herr W gjorde lunchköttbullar stod det tre stycken kockar i köket och "rullade" köttbullar så det stod härliga till. Storebror var mycket frustrerad över att hans köttbullar inte blev lika runda som pappas och utbrast: "Pappa, jag var inte så bra på att rulla!" Mellansyster W var mest frustrerad när köttfärsen var slut och hon fick "rulla" mer.
Efter lunch och middagssovning var det dags för nästa lektion i köket - muffinsbak. Pedagogisk mamma W klädde barnen i lekförkläden från Baby Björn och sig själv i husmoderligt linneförkläde. Då kraschade storebror. Han ville nämligen INTE ha på sig sitt förkläde. Alls. Aldrig någonsin. För ärmarna var för långa och kasade bara ner hela tiden!!! Ve och fasa. Efter lite uppvikning och övertalning (och om sanningen skall fram även ett förtäckt hot om att inte få vara med och baka om man tog av sig till förkläde), gick det någorlunda.
Smeten gjordes, hälldes i formar och formarna sattes i ugnen. Men då hade barnen W fått smak på smeten och BÅDA bröt ihop när deras ömma moder inte ville ta ut formarna ur ugnen och låta dem äta MER smet. De kunde inte för sitt liv förstå varför man skulle BAKA bullarna - smeten var ju jättegod! Och de har ju en viss poäng - smeten ÄR jättegod... Men det var å andra sidan muffinsen när de kom ut också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar