Vatten över huvudet

Pappa W är som bekant bortrest. Vädret envisas fortfarande med att vara i full medelhavsklass. Lördagen spenderades i trädgården, och det gick bra. Vis av erfarenhet insåg dock en något luttrat mamma W att barnens humör förmodligen inte skulle räcka till en sådan dag till. De behöver aktiveras. Sagt och gjort. Och varför göra något lätt när man kan göra det svårt?

Söndagen började med vanlig uppgång och frukostätning. Sedan skyfflades barn, strandväskor, parasoll, vagn, mat och skötgrejer ut till bilen för en tur till havet och stranden, där vi skulle möta onkel W med fru och kompisar. Stranden visade sig vara en fin badbrygga, med en liten, liten ursäkt till sandstrand där barnen kunde bada. Sandstranden nåddes endast via trappa, vilket genast exkluderade vagnen från deltagande. Packning, parasoll och barn transporterades ner för trappan i omgångar, varefter lillasyster W parkerade på filt under parasoll. Av med shorts och blöja, och storasyskonen smörjdes nogsamt in med solskyddsfaktor 30.

En och en halv timme senare hade 0 barn badat, ca 35 krabbor fiskats, 1 mamma doppat sig, cirka 10 människor installerat sig på den minimala stranden, ett päron och en halv flaska välling ätits - och då var det dags att ta sig vidare till nästa äventyr eftersom solen blir lite för stark mitt på dagen. På med blöja och shorts igen, utan alltför sand.

Allting packades in i bilen igen, och färden mot tvillingkusinerna äntrades. Det tog nästan en timme att köra dit från stranden (under vilken vi i princip passerade vårt eget hus...). Väl framme fick vi lunch (TACK!) och så skulle vi gå ner till sjön för att bada. Av med shorts, blöja och tröja, smörja mer med solskydd och valla ner alla barnen till strandkanten. Mellansyster W badade. Lillasyster W doppade fötterna. Storebror hade fått skavsår av sina nya sandaler och kunde INTE bada om han inte fick plåster på hälen. Totalbryt vidtog. När detta väl var avklarat och han kommit nästan ända ner till strandkanten såg han att han hade liiiite skav på andra hälen också. Totalbryt igen. Springa upp på stranden igen och leta upp plåstren och sätta på på andra hälen också. När storebror till slut är på väg ner till stranden för att äntligen bada trampar han på en kotte och får en skråma under foten som BLÖDER lite... Han badade inte i sjön.

Nu sover alla barnen i storebrors och mellansysters sovrum med fläkten på högvarv, och fru W försöker samla sig tillräckligt för att gå och lägga sig. Tröttare än trött känner jag mig. Och ändå får jag skylla mig alldeles alldeles själv.

Lite stolt är jag trots allt för att jag tog mig ut till stranden med alla tre alldeles själv. Och för att det gick så bra (alla tre är med mig hem igen!). Tusen tack till Onkel W:s fru M som fixade krabbfiske till barnen. Det vill de göra om igen!