...är det inte lätt att lära sina barn. Man skulle kunna tro att det är det. Men det är det inte. Inte när det flyger in ilskna getingar i sovrummet där barnen försöker sova. Inte när myggen börjar äta på en ganska överkänslig mamma W. Och absolut inte när man har en trädgård full med mördarsniglar. Eller för den delen vanliga trädgårdssnäckor.
Trädgårdsintresset i familjen W sträcker sig i och för sig inte mycket längre än till en gräsmatta man kan springa på, häckar som skärmar av - och en och annan jordgubbsplanta. Men grannarna har ju trädgårdar de bryr sig om. I vilka de såklart inte vill ha mördarsniglar. Eller några sniglar alls. Så fru W sänker sig till sniglarnas nivå och mördar på hon också. Detta ser barnen W, och tar snabbt upp kampen om vem som kan vara meste snigelmördaren. Mellansyster W plockar snäckorna, lägger dem i en fin rad längst ut på altantrappen - och mosar dem omsorgsfullt med stövelklädd fot. Mamma W:s största invändning hittills har varit valet av ställe.
Mamma W får nog tänka om. För häromdagen när vi var ute och gick och barnen hade mosat sniglar på vägen, frågade storebror W plötsligt:
- Mamma, skall vi döda kråkan också?
Vad svarar man då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar