Helgen är över. En fullspäckad helg, med födelsedagskalas och tvillingdop och inget gjort hemma alls. Men å andra sidan fick vi väldigt mycket god mat som vi slapp laga själva, barnen fick träffa kusinerna på pappas sida och rasa av sig båda dagarna, och mamma och pappa W fick träffa mycket trevligt folk. Så jag klagar inte.
Funderade dock lite över mina egna prioriteringar och började eventuellt så smått förstå vad storebrors ovilja att sluta med blöjor grundar sig i. För barn gör som man gör, och inte som man säger. Så när mamma W säger till storebror att det inte gör något om det kommer lite kiss i byxan eller på golvet så tror han inte på det. Inte när följande scen utspelar sig: Storebror vill gå till dagis utan blöja - hurra! Men storebror vill också ha på sig byxor med skärp som han omöjligt kan ta av sig själv. Storebror säger duktigt till att han behöver kissa, men att han inte kan få av sig byxorna själv. (O)Pedagogisk mamma försöker förklara varför skärpet inte är någon bra idé, där huvudargumentet är att han kanske inte hinner till toa om han först måste ha hjälp att ta av sig byxorna. Såklart det blir kortslutning i storebrors huvud. Det var ju ingen fara om det kom kiss i byxorna, eller? Storebror reagerar med ett ordinärt bryt, med tillhörande gallskrik och vägran att lyssna på mamman, som plötsligt tycker det vore ganska jobbigt med kiss på golv och i byxor (och alltså inte heller gör som hon säger...). Det är kanske inte så konstigt att det blir som det blir. För barn gör som man gör, inte som man säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar