Mamma W är inte helt i balans. Ganska, men inte helt. Och detta får såklart barnen W känna på, och tyvärr i vissa fall lida för. Mamma W skulle vilja orka vara pedagogisk, tålmodig, konsekvent, rolig och en massa andra saker. Mamma W skulle också vilja att barnen tyckte att hon var rolig, påhittig, trygg och en supermamma.
Barnen W gillar nog sin mamma. Någorlunda. Men de gillar också att busa. Väldigt mycket gillar de att busa. Mamma W tycker att de ofta busar lite för mycket - särskilt när det är dags att städa undan leksakerna. Då busas det VÄLDIGT mycket. Mellansyster W skall INTE städa. Hon skrattar högt, kikar under lugg och springer och kastar sig i puffen. 25 gånger i rad, medan mamma W hör sig själv monotont upprepa:
-Kom och städa nu, V! Om du inte kommer och städar nu så kommer jag att hjälpa dig, och då blir du arg och så blir jag arg och ingen tycker det är roligt. Ta bilen där borta och lägg den i billådan.
Ofta springer då båda storasyskonen W runt runt i huset och skriker och tjoar och gapar och skrattar, vilket gör att mamma W litania inte hörs över huvud taget. Alls. För varje gång jag lyckas upprepa repliken ovan med lugn och behärskad stämma (som inte hörs alls i kaoset) utan någon som helst verkan på storasyskonen W stiger adrenalinhalten lite till. Efter 25 gånger är den hög. Farligt hög. Efter den 26:e gången (ungefär) brister det för mamma W, och jag blir ett veritabelt monster. För att syskonen W överhuvud taget skall höra ATT mamma vill något, läggs rösten i överväxel (översättning: ILLVRÅL) och den uppdämda frustrationen, känslan av maktlöshet och irritationen över att ha förlorat eventuell tidigare pondus gör att mamma blir tvärilsk, mycket högljudd och inte alls dem mysiga mamma hon vill vara. Det brukar sluta med att båda stora barnen W gråter, mamma W vill gråta men behärskar sig, lillasyster W vaknar och är ledsen (såklart). Stora barnen W hjälper något kuvat till att lägga i en och annan bil i billådan medan mamma W röjer det värsta - och ingen är glad, stämningen är borta, mamma W känner sig misslyckad och skäms som en hund för att hon skrämt sina barn och inte lyckats göra städningen rolig den här gången - heller.
Är det helt tokigt att begära att en treåring och en tvååring skall vara med när man plockar undan leksakerna som de har dragit fram? Jag begär inte att de skall städa själva. Det jag vill är att de gör någonting i städväg medan fru eller herr W plockar undan. Jag vill att de skall se att leksakerna inte hoppar i lådorna av sig själva, utan att någon faktiskt måste göra det, och att denna någon också kan (och så småningom skall) vara den som plockat fram grejerna.
Förmodligen är skrämseltaktiken inget bra sätt. Inte heller att göra städningen till något slags straffkommendering. Men hur i hela fridens namn GÖR man för att få dem att hjälpa till när de inte vill på ett roligt och pedagogiskt sätt? Någon gång har det funkat att få det till en tävling. Någon gång har det funkat att låtsas att man inte vet var sakerna skall vara och låtit dem visa. Någon gång har det funkat utan tricks. Men det finns inget säket knep. Tips på fler knep emottages tacksamt!
Jag tror dock att storebror har förstått en del och han också spelar ett spel kring just städningen. Några gånger när jag har sagt att det är dags att städa har han uppgivet satt sig på golvet, sjunkit ihop, tittat upp med stora ögon och suckat:
- Men mamma! Det är så jobbigt att städa. Jag vill att du skall göra det!
Jo, tjena. Då blir fru W också tre år och tänker "aldrig i h-e", och så blir det inget bra... Hmm, kanske är det där problemet ligger. Eller i alla fall en del av problemet. Förmodligen en stor del av problemet. Om fru W kunde sluta att bli tre år, inse att det nog är hon som är en rejäl portion av problemet själv och vara den vuxna, mogna och liiiite större människan i det här vore nog mycket vunnet. Tips på hur man gör det, tack!
PS. Ja, jag fiskar efter mer kommentarer. Jag älskar kommentarer! Och innehåller de dessutom tips är det ännu bättre. Men framför allt - mer kommentarer! DS.
5 kommentarer:
Tjena,
jaa detta ar inte latt! De sma liven maste ju lara sig att stada upp efter sig, annars kan det latt (forhoppningsvis inte saa latt) handa att de blir avskyvarda brats......tvi tvi. Na men det vore verkligen hemskt, for jag vill att mina barn ska bli goda samhallsmedborgare, villiga att hjalpa till och vara motsatasen till lata. Jag tror att en god start ar att lara sig att utfora sadana saker som inte ar sa varst roliga utan till och med lite jobbiga.
Sa nu till mitt "tips".....Hmm varfor har jag inte ett jattebra vattentatt tips nu da!? Jag berattar istallet hur jag gor ibland; Mutar med en liten kaka eller nagot liknande....inte speciellt bra. Jag vet. Det varsta ar anda nar de borjar forhandla med mig for att fa en battre och godare och storre muta.....
Kram,
A-H
Jag laste mitt inlagg och upptackte vilka bra (ironi) samhallsmedborgare jag uppfostrar; Mutor ar helt acceptabelt, jajjamen! Hahaha.
Maste andra taktik eller na't. Var det nagon som sa att det ar latt att vara foralder??
/A-H
Bara jag igen...
Kom pa en annan sak, som ligger nara till hands att vara ett tips/rad.
Forsok att uppmuntra till samarbete genom att visa att du tycker det ar kul att stada (aven om det faktiskt inte ar det, inte alltid hur som helst) och allt eftersom golvet blir renare sa kommentera detta pa ett positivt satt; Ah vad fint vi gor det! Visst far vi det fint i lekrummet nu? Vet ni vad!? Nu far vi ju plats till att dansa!! Det gor vi!
Klamkackt, absolut. Fast det funkar, om an inte alltid.
Kram igen,
A-H
Hej
Jag känner så väl igen mej, för tre år sedan kunde det varit oss du skrev om. Jag vet inte riktigt hur men nu när barnen är äldre städar de faktiskt utan tjat och bråk. Dessvärre har jag inga bra knep och inte mycket till tröst heller: det löser sej om sisådär 2,5 år.
En fickmegafon önskar jag mej ibland.
TACK!
För kommentarer och för råd.
A-H: Mutor är oftast det enda som går hem. MEn hur gör man det utan att barnen antingen tror att mat är den enda lösningen på problem (vilket ju är HELT fel) eller att den enda belöningen som är värd nåt är saker? Har försökt att muta mina med roliga upplevelser, men det är tydligen för abstrakt ännu.
Loj: Fickmegafon! Fantastiskt bra idé! Skönt att det verkar finnas hopp framåt i alla fall.
Skicka en kommentar