Man vill ju inte vara en mamma som bara bestämmer allting, och som förklarar varför man får eller inte får göra vissa saker. Men hur sjutton bemöter man en treårings argumentation när han vill någonting på ett "demokratiskt", lyssnande och pedagogiskt sätt när argumentationen ser ut så här:
1. "Men jag VILL det!"
2. "Men mamma, jag GILLAR inte grönt!"
3. "Jag MÅSTE ha 3 godisar, för jag är 3 år!"
4. "Jag var tvungen att slå mellansyster W, för JAG ville ha polisbilen!"
Och hur i hela fridens namn får man sina barn att förstå att de skall acceptera ett nej från sina kompisar, när vi inte accepterar hälften av barnens nej utan ändå tvingar dem att bada, städa, gå in, gå ut, gå upp, gå och lägga sig, ta näsdroppar och medicin - you name it.
Jag VET att små barn inte kan se konsekvenserna av att göra eller inte göra vissa saker, jag VET att det är mitt jobb som vuxen att på något sätt visa dem vägen och vad man får och inte får göra. Men det är svårt att göra det på rätt sätt. Jättesvårt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar