Sedan i lördags har fru W varit gräsänka. Någon VD tyckte nämligen det var väldigt viktigt att herr W åkte till Kanada. Därifrån kommer han förhoppningsvis hem imorgon.
Att vara ensam med tre, i det illamåendetöcken jag lever i just nu, var inget jag längtade efter. Man kan nog säga att jag stålsatte mig rätt mycket för att klara det. Och så tar mormor W rollen som Stålmannen och räddar hela situationen. Semester mån-ons, i casa W sön em till ons em.
Så nu är tvätten tvättad, golven torkade, blommorna vattnade, ugnen städad och badrummet skrubbat. Jag har sluppit stå och hulka över matlagningen till middagen. Dessutom har jag inte behövt diska en kastrull på hela tiden, och efter barnläggning kunnat sätta mig i soffan i FULLSTÄNDIG sinnesfrid eftersom jag vet att köket är tipp-topp - precis som jag gärna vill ha det. Men inte riktigt orkar varje dag. Och inte riktigt är överens med herr W om.
Återstår bara att kurera mitt sargade flexkonto på jobbet. Det tar rätt mycket stryk när man ska fixa både lämning och hämtning varje dag. Fast det kanske inte är värt att ha FÖR mycket på flexen när man går på föräldraledighet igen...
1 kommentar:
Visst är det skönt när huset skiner...men å andra sidan, bara pyttelite mindre skönt när det inte gör det. Jag har dragit ner på skrubbandet rejält sen skilsmässan. Det är såå befriande :)
Skicka en kommentar