När familjen W nu väntar tillökning igen, har frågan om boendet återuppstått. Inte för att varken herr eller fru W egentligen varken vill eller tycker att det borde behövas. I alla fall tycker inte fru W att det behövs. Vårt hus är uppdelat i inte mindre än 6 rum och kök, PLUS en halvinredd gillestuga. Om vi inte skulle få plats med två vuxna och fyra barn där vore det väl skrutt. Sen håller jag med om att de fem personer vi är just nu mer än väl fyller upp ytan och kvadratmetrarna. MER än väl. Och visst vore det härligt med ÄNNU mer yta. Tänker jag ibland. Om jag sen tänker på hur vi har förvaltat de ytor vi har idag funderar jag på om mer yta är svaret på problemet. Hittills har vi ju lyckats fylla alla tomma ytor med diverse. Diverse möbler (om än det mesta från olika IKEA-epoker), pappershögar, tidningshögar, leksaker, kläder i odefinierbart tvättstatus, mer leksaker, datorer, sladdar (åhhh, dessa sladdar!!) och så lite mer leksaker.
Det verkar inte troligt att mer yta skulle förändra vårt sätt att leva eller att ha grejer.
Och frågan är - OM vi skulle flytta, vart skulle vi flytta då? Det kryllar inte precis av stora hus, och vi kryllar inte precis av pengar att lägga på dem. Att bo i hus är i och för sig bra. Och roligt. Och väldigt mycket jobb. Ofta önskar jag att vi bodde i en hyresrätt. Fast inte när barnen galopperar över golvet eller gallskriker, eller bankar i golvet med ett grytlock. Då är jag himla glad över fristående villa-konceptet. Jag är mindre glad över det när man får offerten på fönsterbytet, när pannan brakar sönder eller när taket i badrummet läcker - igen. Då känns hyresrätten plötsligt himla attraktiv.
Summa summarum - vi kommer nog inte att flytta på oss i första taget. Det orkar vi inte. Tror jag.
1 kommentar:
Ska ni bli fler?! Men grattis! Och Kram!
Skicka en kommentar