En inspirationskälla

Fick idag ett mycket upplyftande meddelande från en vän. Hon skrev så här om herr och fru W:

"Ni är så inspirerande som har bra jobb, är roliga att umgås med, smarta, OCH hinner med barn och hus!! Är du säker på att ni inte fått fler timmar per dygn än oss andra."

Men ju fler gånger jag läser detta, ju mer tänker jag att det kan inte handla om mig.

Jobbet har jag inget att säga om - det är ett bra jobb, roligt jobb, om än inget som räddar världen.

Roliga att umgås med - ja, om man tycker det är roligt att föra en konversation så här:
-Mmm, jag håller verkligen -- STOREBROR! SLUTA HOPPA PÅ MELLANSYSTERS BEN! - med dig... Ursäkta, skall bara byta en bajsblöja, men vad var det du sa? .... Jaja, men det tycker-- vad är det mellansyster - vill lillasyster ta din docka, men det får hon ju inte . LILLASYSTER, ta inte mellansyster docka, du får ta din egen docka! Vänta lite, jag skall bara kravla in under soffan, slåss med dammråttorna och hämta lillasysters docka som av okänd anledning flyttat dit. Men vad var det nu du sa igen?

Smarta... Det känns inte särskilt smart att inleda en argumentation med en fyraåring, och förlora den. Det känns inte särskilt smart att yttra följande saker till sina barn en lördagseftermiddag:
- "Jaså mellansyster, du vill ha apelsin. Nej, ät upp lördagsgodiset först, så får du nyttig och näringsriktig frukt sen."

Hinna med barnen - fråga barnen om de tycker det.

Hinna med huset - kan man på något enda sätt hävda att man hinner med sitt hus när man för sex år sen bestämde sig för att lägga om taket och på sex år inte ens kommit sig för att ta reda på från vilka man eventuellt skulle vilja ha in offerter?

Nä, jag har övertygat mig själv. Det kan inte vara mig hon menar. Inte på något enda sätt. Eller så är jag mycket bättre på att luras än jag trodde. Kanske skulle satsa på en karriär inom sol-och vår?