När vi är ute och går, jag och alla tre barnen W, kan inte alla sitta samtidigt i vagnen. Inte ens alla barnen. Lillasyster W måste ju sitta eftersom hon inte kan gå, och mellansyster abonnerar på den andra platsen i dubbelvagnen. Storebrors plats är på ståbrädan bakom mellansyster, och mamma W agerar i vanlig ordning åkarkamp och motor för hela ekipaget. De dagar när dagis har pyssel- och innedag händer det att mamma W tycker att de stora barnen W kan gå både till och från dagis, eftersom de inte varit ute så mycket med dagis. Detta brukar resultera i högljudda protester från storebror. Framför allt när hans elaka moder valt att ta den lilla vagnen och "glömt" ståbrädan till den. För då måste han och mellansyster W faktiskt GÅ de knappt 400 metrarna hem från dagis. Hans bästa argument i dessa diskussioner brukar vara:
-Men MAMMA, jag är så trött i benen! Jag KAN inte gå hela vägen hem!
Detta ackompanjerat av en utstuderat trött duns när han sätter sig på vägen och vägrar gå ett steg till. På sistone har protesterna börjat redan innan han sett vilken vagn vi har, om vi har eller inte har ståbräda.
Häromdagen hade mamma W pedagogiskt planerat mellanmål ute efter dagis och hade alltså med mig stora vagnen med ståbräda och allt. När protesterna så kom kunde jag då glatt trolla fram både vagn och ståbräda till storebror - som glad och nöjd ställde sig på brädan och ropade åt mig att skynda mig på till fikat!
När vi gått ungefär 20 meter vänder han sig om. Han har en stor rynka i pannan och säger mycket bekymrat:
-Men.... mamma - tänk om du blir trött i benen? Hur skall vi göra då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar