Såklart. Först ville lillasyster W inte alls sova i sin säng, utan ville ligga och stöka jämte mamma W. Eftersom det var liiite lättare att slumra då, fick hon det. Fast mamma W kan ju inte somna helt när hon ligger hos mig för rätt vad det är så trillar hon ner. Hon har liksom inte riktigt greppat det där ännu.
Vid tretiden i natt vaknade mamma W av en otäck hosta och väsande andning från stora barnens rum. Strax därefter vaknade hostans ägare (mellansyster W) och pep ynkligt efter mamma. Hon hade fått krupp, så det var bara att hålla sig luuuugn (eftersom hon själv blir så rädd), traska ner och peta i henne cortison, klä på henne alla vinterkläder och en filt och placera henne framför den öppna altandörren. Eftersom hon verkligen var dålig ville hon att mamma skulle sitta med henne - så det blev till att vinterklä mamma W också. Sen satt vi där och tittade på natthimlen i den mycket kalla luften (som i och för sig är bra för kruppen) och mamma W bad en stilla bön att inget annat barn skulle vakna samtidigt. Sen tog det en bra stund för mellansyster W att lugna ner sig så pass att hon kunde somna om.
Nu sitter jag här och undrar hur i hela fridens namn jag hade gjort om jag inte haft cortison hemma... Förmodligen hade jag fått ringa en ambulans. Hopp och hej!
Snart skall hela bännet ner till BVC. Önska mig lycka till!
2 kommentarer:
Okej... sa sa mycket slappna av har det inte blivit, jag fortsatter att halla tummarna for en lugn Annastund och garna flera av dem! Den kommer, den kommer.
Lycka till pa BVC ocksa.
A-H
Jag vet att den kommer. Igår kväll hann jag dricka en halv kopp te innan hostan började, så jag är rätt nöjd. Och idag har båda stora faktiskt varit på dagis och lillasyster W och jag har varit och hälsat på nyopererad onkel vilket var väldigt trevligt. BVC gick bra - rapport kommer i bloggen.
Kram!
Skicka en kommentar