Äpplet faller inte långt...

Det är mycket gap och skrik hemma hos familjen W just nu. Storebror verkar slåss med näbbar och klor för något slags integritet som mamma W i sina sämsta stunder inte alls förstår. I mina bästa stunder fattar huvudet att han förtvivlat försöker förstå vad han får och inte får bestämma om, var gränserna går och inte minst hur han skall hantera de negativa känslor han får när han INTE får som han vill. Men de bästa stunderna är just nu inte så många. Jag har också märkt att det väääldigt ofta handlar om tid. När vi har tid och inte bråttom någonstans går det alltid mycket bättre. När mamma W känner att hon kan ge storebror en halv minut extra när han tramsar för att han egentligen ville leka lite mer med bilarna innan det var dags att klä på sig för att gå till dagis.

Jag har de sista dagarna också gått runt och känt att jag hela tiden velat någon annat. Exakt vad vet jag inte, men det är som om jag gått och längtat att få göra något som barnen inte givit mig möjlighet att göra. Och istället för att ge barnen lite tid först, så att jag sedan kan få lite tid till vad det nu är jag vill göra - så har ingen tid blivit tillfredsställande för någon. Så himla dumt!

Och gapet och skriket vet jag precis var det kommer ifrån. För när mamma W känner att det tar alldeles för lång tid för storebror att stänga av TV:n på morgonen och han inte lyssnar när hon pratar med den vanliga rösten - vad gör hon då? Hon sätter inte ifrån sig lillasyster och går fram till storebror och ser till att är med. Nejdå - hon höjer rösten istället för att lyfta rumpan. Och så klart gör storebror likadant. Direkt. Varje gång det är något han inte vill så skriker han ett ilsket "NEJ!". Jag börjar inse att det nog är så jag låter för honom. Arg och bestämd. Direkt på en gång. För han hör nog faktiskt ofta inte de 17 gångerna jag försöker påkalla hans uppmärksamhet snällt. Kanske dags för mamma W att byta strategi och använda mer fysik för att få kontakt. Snällt alltså. Gå fram till honom och lägga handen på armen på honom när jag vill något istället för att skrika. Gå fram till honom och stanna honom direkt istället för att gasta "STANNA DÅ NÄR JAG SÄGER TILL DIG!". Det kan vara det som är framgångskonceptet. Jag skall testa och återkommer med rapport om utfallet.

Nu skall mamma W gå och ta reda på kaoset i gästrummet där syskonen W (alla tre) har picknick i sängen med vagn och allt. Det låter oroväckande mycket där inifrån. Oroväckande mycket från de två stora. Den lilla hörs inte alls... Bäst att kolla läget!