Storebror förundras mycket nuförtiden. Det är mycket jämföra, mäta och vem som är snabbast, störst, minst, finast. Och så förstås - VÄRLDENS SNABBASTE MAN! När Bolt skulle springa semi- och final på 100 meter nu i helgen. Jösses! Storebror kunde inte sluta prata om världens snabbaste man. Igår försvann han och storasyster ut i trädgården när jag höll på att lägga världens argaste (men INTE tröttaste...) lillasyster för middag. Genom fönstret hör jag honom dirigera storasyster till starter för hundrameters-loppet. Och nogsamt förklara för henne att han minsann ska vara världens snabbaste man nu. Inte Bolt. "Världens snabbaste man" heter han. Storasyster agerar starter och publik tillsammans med Barbie-Ariel-dockan. Storebror vill gärna att hon ska springa också. För han och pappa har ju pratat om det här med kill-tävlingar och tjej-tävlingar - att det skulle vara rättvist att tävla mot varandra i en sån sport som sprint. Och det är ju super! Då kan BÅDA två vara snabbast. Problemet är bara att storasyster är rätt nöjd med att starta och vara publik. Men storebror hejar på, och när hon till sist springer tjoar han åt henne: "Och hon leder, hon leder - och hon VINNER!!! Världens snabbaste!"
Och mammahjärtat ler från öra till öra och svämmar över av kärlek. Barn, mina barn, är det underbaraste som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar