Tänkte att livet med bebis skulle bli lite avslappnat, soft och "ta-dagen-som-den-kommer". Visst. Det är så fullpackat att jag till och med måste ruta in promenaderna med grannen och hennes bebis. Och egentligen är det inte så himla mycket. Men det känns mycket. Jag börjar bli som min mormor. Oj vad jag häcklade henne när hon, pensionär, satt och ojade sig över hur hektisk veckan skulle bli. Hon skulle ju till doktorn på måndagen OCH till frisören på torsdagen. Ja, jösses.
Veckans fasta hållpunkter just nu är: simskola för de två äldsta, dans för storasyster, gympa för tjejerna, fotboll för storebror (jag VEEET att det är äckligt traditionellt), sjungning för mamman, träning för mamman. Och så brukar jag försöka städa på torsdagarna när storbarnen är på dagis för att vi ska kunna umgås hela familjen på helgen istället. Som den duktiga lilla hemmafru jag är. Fast jag inte vill vara just det, så gillar jag när det är någorlunda städat hemma. När man slipper grus under fötterna när man går barfota, när man kan ta i köksbordet utan att fastna i syltklet, när man kan lägga lillebror på golvet utan att först dammsuga det, när man kan börja laga mat utan att först röja köket, när man slipper gå ner i tvättstugan för att hitta sina kläder, när det luktar något godare än gamla blöjor och ingrott damm. Men det kostar på att hålla städnäsan över kanten på skurhinken ska jag säga.
Ibland är det nog tur att barnen är kloka nog att se till att mamman tar sig tid för dem också.
Mot dagis, mellanmål och storasysterdans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar