Storebror gillar inte när det gör ont. Alls. Storebror ställer väldigt ofta till med en stor scen när något gör ont. Eller när han TROR att något skall göra ont. Finns det dessutom minsta misstanke om att blodvite har eller kommer att uppstå utbryter fullständigt kaos. Storebror faller heeelt i upplösningstillstånd, tårarna sprutar, och han varken gråter eller skriker, han brölar som en sårad tjurkalv. Helt okommunicerbar.
Och häromdagen uppdagades att Storebror hade fått en infektion bakom förhuden. Den delen som ännu inte riktigt släppt. Stackaren var alldeles röd och svullen, och tvätt var helt oundvikligt. Och så gott som helt omöjligt (se ovan). Han skrek, och grät, och brölade - och vägrade tvätt. Till slut lyckades jag få lov att duscha med duschen - ackompanjerat av gråt och tandagnisslan värdiga inkvisitionen. Längre än så kom jag inte. Storebror var då fullständigt rödgråten och mosig i hela ansiktet.
När traumat med den obefintliga snopptvätten var över, tittade han upp på mig med sina svullna rödgråtna ögon och sa:
-Mamma, jag vill ha en guldmedalj!
Eftersom mamman då inte var helt säker på att ett doktorsbesök gick att undvika, förhandlade jag mig snabbt ner en valör, och reserverade eventuella guldmedaljer som tapperhetsbevis efter väl förrättat läkarbesök. Men en "silvermedalj" (ja, grå penna på vitt ritpapper ÄR silver)tillverkades medan barnen åt kvällsmat och förärades Storebror innan läggdags. Mamma W var rätt nöjd med medaljen, som pryddes av en strilande dusch, en stjärna och Storebrors namn.
Storebror studerade medaljen en liten stund, och sen utbrast han:
- Men mamma, varför är det ingen snopp på?! När jag får en guldmedalj vill jag ha en snopp på!
Vi får väl se storebror, vi får väl se...
Tilläggas kan väl också att efter tre dagars badande i tid och otid är infektionen nu tuktad och badordningen någorlunda återställd. Dock inte medaljkraven.
1 kommentar:
Du är en smart mamma med smarta barn fru W....Kram på dej! ....ps.
Det är alltid kul att läsa din blogg!
Skicka en kommentar