Ja, så var då ännu en helg avverkad. En helg jag hade hoppats skulle innefatta aktiviteten föda barn. Men inte då. Ändå gjorde jag så gott jag kunde. Jag sprang i trappor. Jag BAR i trappor. Jag bar tungt utan trappor. Jag sov alldeles för lite, stod upp alldeles för länge och hade kläder på som tryckte på magen.
Men det hjälpte inte. Skrotten verkar trivas bra därinne trots allt. Eller så tänker h*n att om det är så här att vara INNE i magen, då måste det vara riktigt hemskt att komma ut. Förmodligen är det helt enkelt inte dags än. Fast jag kan undra för vem då? Jag är redo - anytime.
De 71 gästerna som bevistade det cocktailparty jag hjälpte till med i lördags, fick något panikslaget i blicken jag jag på frågan "när är det dags" (ställd ganska exakt 71 gånger) svarade att vattnet gärna fick gå nu. Det var bara en som erbjöd sig att hjälpa till i så fall. Och det var ju snällt. Hon har ju fött 4 barn själv, så det hade nog gått galant. Men inte ens denna försäkran kunde övertala skrotten i magen att flytta ut. Undras hur det blir när h*n blir 23 och jag/vi skall försöka få skrotten att flytta hemifrån?
För alla er som tänker att den där Fru W, hon måste vara en mycket otålig person, kan jag bara säga:
Ja, jag är en synnerligen otålig person. Och jag VET att det egentligen är ALLDELES för tidigt för att vara så här otålig. Men hjälper liksom inte. Vad huvet vet och magen känner är just nu heeelt oförenligt.
Jag har ju sagt att jag lider av personlighetsklyvning. Eller hur?
3 kommentarer:
Men du cocktailparty det lät inte too shabby direkt! :) Tänk om mina vänner kunde ställa till med sånt skoj och inte bara sälja prylar till höger och vänster, ordna ett eget tycker jag mig höra hmm på tok för trött för det.
Men nog om detta, din lilla bebbe trivs ju super där inne ligger och myser runt och pejlar in resten av familjen samt filosoferar fridfullt om vilka ni är.
Men jag håller med dig om den beslutar sig för att stanna kan flytten hemifrån bli en smula pillimarisk! :)
Kram
hihi, tyvärr brukar det vara svårt att städa igång förlossningar. Det är ju det där med hormoner och bôs. Men Almaunder fick vi ut med hjälp av ett annat beprövat knep.. I will say no moore, men kl 06 morgonen efter satte det igång. ;o)
Skämt å sido. Det är en ljuvlig sak du väntar på så det är klart att du får vara otålig! Sen kommer ju bäsen när den vill ändå (fast man kan ju försöööka hjälpa den lite på traven, det kan bara vara trevligt) :o)
Kramkram!
Hm... Inget nytt inlägg från kära fru W på länge.. Nu är tiden då denna typ av frånvaro omgående efterföljs av läsarspekulationer av typen "mhm.. kanske har lillskruttet kommit till världen.. tänk om... Spännande.." Osv.
Hoppas att allt är bra!
:o)
Skicka en kommentar