Lillasyster fick den i julklapp när hon var två dagar gammal av fru W:s lillebror och fru. En mjuk boll med teletubbies på. Men inte nog med det. Den låter också. Om man studsar den, eller bankar lite på den. Eller bara råkar gå förbi den när den ligger på golvet. Då kan man få en liten fanfar. Bara sådär!
Sätter man sig lite tungt i soffan, kanske den utbrister i ett "yeyyyy!". Eller så får man ett gapskratt.
Den är faktiskt underbart komisk, den där teletubbiesbollen. Den förgyller liksom vardagen när man minst anar det. Eller är på humör. Den utbrister nämligen glatt i applåder även om man i mindre positiv affekt kastar den i väggen (läs "när man egentligen ville kastat något mycket hårdare").
Ibland slutar det med att jag själv gapskrattar mitt i eländet. Ibland kan applåderna få till följd att jag faktiskt kastar den där hårdare saken i alla fall.
Men rolig är den, bollen. ;-) Må den aldrig,aldrig gå sönder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar