Familjen W åker i morgon hem till mormor W och L för att stanna några dagar. Det hade vi planerat att göra någon gång i sommar. Att det blir just nu är för att det är "gravsättning" av onkel W. Min lillebrors aska ska strös eller sänkas i havet på måndag. Det var så han ville ha det, och självklart är det då så det ska bli. Vi kommer att vara där tillsammans med andra människor som älskade och brydde sig om honom. Och det kommer att bli vackert. Det kommer att bli fint. Men det kommer också att bli sorgligt. Oförståeligt sorgligt. Det kommer att bli gråt-och-snor-sorgligt.
Jag skulle aldrig välja att inte vara med. Självklart ska jag vara med. Men jag ser inte bara fram emot det. Det är med blandade och motstridiga känslor jag reser imorgon. På måndag ska jag minnas och sakna min lillebror. Lite mer än en vanlig dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar