Vådan av att vilja för mycket

Inför julen såg familjen W:s liv ut ungefär så här:
Fru W:s födelsdag
Herr W:s födelsedag
Lillasyster W:s födelsdag (alla praktiskt hopknölade i december)
En trädgård full med gamla fönster och skräp från fönsterbytet (en lååång historia i sig)
Julstädning att göra
Advents- och Julpyntning att göra
Ett styck sovrum halvrivet (föräldrarna W:s sovrum)
Pepparkakshus att bygga
Glöggkalas
Julknytkalas (som vi hade glömt bort men lyckades delta i ändå)
Cocktailparty att förbereda och delta i
Julklappsplanering och inhandling - och julklappsinslagning
Ett garage fullt med återvinning (och då menar jag FULLT) att kasta
Allt det vanliga med tvätt och jobb och förkylningar och sånt där som bara dyker upp

Inget ovanligt alltså. Men ganska mycket. Och ganska tight. När föräldrarna W tog tag i julklappsplanerandet bestämde vi oss för att vara ganska diktatoriska vad gällde barnens julklappar. Allt för att hålla nere antalet, och för att försäkra oss om att den redan enorma leksaksparken inte utökades med enstaka delar från FLER serier i olika storlekar.

I sann genderanda bestämde fru W också att de riddare och älvor som skulle önskas till barnen från far- och morföräldrar skulle ges lika till alla barnen - dvs såväl son som döttrar skulle få såväl riddare som älvor. Älvor och riddare önskades eftersom fru W dessutom kommit på den lysande idén att en riddarborg i trä och en fevärld i trä var bra presenter att ge dem tillsammans. Alla tre.

Idén var lysande. Om nu inte herr W efter en närmare inspektion bestämt sig för att fevärlden var för dyr och för "lite". Den borde man ju kunna bygga minst lika bra om inte bättre själv. En lovvärd tanke. För någon som har massor av tid. Detta bekymrade dock inte herr W.

Så nu har vi en 55x55x30 (ungefär) stor riddarborg i vardagsrummet. Tillsammans med ett ca 90 cm högt älvträd. Också i vardagsrummet (eftersom det är där våra barn har sina leksaker). Ett superfint träd, mycket bättre än den fevärld vi kunde köpt. Och barnen leker mycket med det. Sovrummet är inte renoverat, och inget pepparkakshus blev bakat. Men resten är mer eller mindre avklarat. Tro´t eller ej. Jag trodde det inte innan jul.

Imorgon fyller storebror W år. På söndag skall han ha kalas för dagiskompisarna (och några av kusinerna). Eftersom vi inte gillar fritid, egentid eller att sova har vi bjudit in till en skattjakt i skogen, med tillhörande korvätning och tårta - även det i skogen. Skatten skall hittas med hjälp av pusselbitar. Konstfullt utsågade i mdf av herr W. Pusselbitarna skall sedan sättas ihop till en karta som visar var skatten ligger. Det kommer att bli jättebra. Hoppas att vi kan hålla oss vakna bara....