Graviditeter är inte fru W:s starka sida. Egentligen inte på något sätt. Jag avskyr att inte vara den som bestämmer över min egen kropp. Djupt och innerligt.
Jag tror inte att jag har haft värre graviditeter än många andra. Jag har inte mått särskilt illa med någon av de tre första, och jag har aldrig kräkts. När storebror låg i magen mådde jag egentligen ganska bra - förutom sista månaden då jag fick foglossning big time (blev faktiskt sjukskriven på deltid), och dessutom lyckades jag få enorm graviditetsklåda (främst under fötterna och i händerna). Men detta gick över rätt snart efter förlossningen. Med mellansyster hade jag i princip ingen foglossning alls, och ingen klåda heller. Däremot lyckades jag få en inflammerad gallblåsa som fick opereras akut någonstans mitt i v21. Lite läskigt, men allt gick bra. Sen fick vi vinterkräksjukan på det också, men det gick också bra. Det var (av förklarliga skäl) den smalaste graviditeten. Med lillasyster var graviditeten rätt problemfri fram till slutet, men då kom karpaltunnelsyndromet som ett brev på posten, tillsammans med leverpåverkan och graviditetsklåda. En klåda som till slut gjorde att de satte igång förlossningen dagen efter BF.
Den här gången har foglossningen satt in ordentligt, och gjorde så någon gång i v 18 ungefär. Den har inte blivit bättre sen dess. Så - på sjukgymnasts inrådan testar jag nu för första gången i mitt liv akupunktur. Första gången var idag, och om det känns lika bra efter nästa gång kanske jag börjar tro att det är nålarna som gör något, och att det inte bara beror på den fantastiska sjukgymnastikmadrassen jag fick ligga på under den halvtimme jag hade nålar i mig.
Egentligen bryr jag mig inte så mycket om varför det funkar - så länge det funkar (om det funkar). Huvudsaken är ju att det känns bättre. Och har det använts i 3000 år kan det inte vara helt fel. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar