somliga straffas med detsamma..

Ja, och just när man trodde att man ändå hade någorlunda koll på livet - då slår influensan till. I tisdags gick herr W hem från jobbet, i onsdags (på storebrors födelsedag) var herr W, storebror W och lillasyster W hemma med feber och hosta. I dag har vi alla varit hemma med mellan 39 och 40 graders feber, frossa, ont överallt och en hosta från underjorden. Vi sover i skift herr W och jag, och barnen är rätt dämpade. Lillasyster som har haft mest feber och inte sovit särskilt bra i natt tog också tillfället i akt och kräktes ner hela sig, hela mig, hela sin prinsessklänning och sin gosekanin i morse. Förmodligen för att hon hade så hög feber, men nu är alla soffor täckta av handdukar och vi har hinkar strategiskt utplacerade. Jopp hej di.

Tur att influensan är något som går över. Säger de. Jag undrar. Det känns inte alltid så. Men hoppet lever. Hell panodil och ipren!!

På återhörande när vi är tillbaka i de levandes land. Just nu befinner vi oss i något slags limbo.