Mamma W hade nattning av storebror och mellansyster W igårkväll. På vanligt vis pyjamades det, vällingades/smörgåsades, tandborstades och lästes. Efter ett kapitel i "Stora boken om Sandvargen" (för övrigt en otroligt bra barnbok!) sade mamma W godnatt, med puss och kram och ett "jag älskar dig". Storebror tittar upp och ser pappa W smyga förbi sovrummet, på väg från lillasyster W:s rum. Han plirar på mig, lite under lugg och säger: "Jag älskar dig också, men jag älskar pappa mer för han har kortare hår. Ditt killas så."
Om det nu hänger på att det killas när man kramas, tänker fru W att då borde pappa W:s popularitet minska linjärt med att skägget växer (och det killas dessutom inte, det rivs). Men storebrors svar på denna kontrollfråga blir, efter en kort sekunds betänketid:
"Nej, jag älskar pappa mer ändå."
(Mamma och pappa W trippar ner för trappan, och kämpar båda två för inte gapskratta.)
2 kommentarer:
Så spontana och ärliga och härliga barn kan vara......:-)
Åh det är bara för härligt. Vad annat kan man säga ;)
Skicka en kommentar