Sitter här och längtar efter nytt inlägg av Saring. Hon har ju inte skrivit sen den 13:E!! Kollar sen på mitt eget senaste inlägg. Hmmm... Skrivet den 12:e. Klirr, klirr - stenarna trillar in i glashuset. Tiden och livet går just nu fortfortfort. Det gör att jag hela tiden måste prioritera. Och INSE att det är det jag gör. Att det är det vi alla gör - hela tiden. Det är väldigt få saker i livet jag MÅSTE göra, men det finns desto fler saker jag VILL göra. Nästan alla saker jag går runt och säger att jag måste göra, är egentligen sådana saker jag prioriterar att göra, som jag vill göra. Av bättre eller sämre anledningar. Jag kan knappast hävda att jag måste gå till mitt jobb varje dag. Jag tycker nog att jag har någon slags skyldighet att försöka fösörja mig själv och mina barn, men jag måste inte gå till DET HÄR jobbet varje dag. Jag kan välja att försöka hitta ett annat om jag tror att det skulle få mig att må bättre eller ha lite roligare. Jag måste inte inte städa varje fredag, men jag vantrivs om det blir alltför stökigt och smutsigt, och därför VILL jag städa (om inte varje fredag så lite oftare än var fjärde...). Jag vill också vääääldigt gärna vara med mina barn, och då kan jag välja att städa fort som fasen själv medan de gör annat för att få tid med dem sen, eller så kan jag välja att städa tillsammans med dem (de är hemskt duktiga på att gnugga fuktiga wettexar på fönstren tex). Men det blir ingen bra lösning om jag hela tiden går och har dåligt samvete för någonting. Dåligt samvete finns det för mycket av i världen, och jag har fått en alldeles för stor skopa av det.
Det handlar faktiskt hela tiden om att jag kan välja. Och när allt jag vill göra inte får plats på den tiden jag har, då måste jag prioritera. Inse att det är JAG som bestämmer var jag vill lägga min tid, mitt fokus, mitt engagemang och min kärlek. Och sen inse att jag faktiskt måste stå för det också.
2 kommentarer:
Vad rätt du har Fru W. Det är bara du som väljer vad du ska prioritera. Jag vill va mer med mina barn men om jag gick ner i tid och vi skulle få ännu mindre pengar så skulle det leda till att jag alltd går runt och är orolig= ingen bra mamma som bara är orolig och inte avslappnad.Städar jag inte utan är med barnen istället så är jag irriterad på att det är stökigt och då är jag ingen trevlig mamma då heller. Allt handlar om prioriteringar men det är inte så himla lätt. Jag är rädd för att jag, när barnen växt upp och jag förhoppningsvis byggt upp en större självkänsla, kommer vakna upp och insett att jag städat, jobbat och oroat bort mig och mina barn. Jag önskar att allting vore mycket enklare. Att jag kunde bestämma mig för vad jag tycker och stå för det utan tanke på vad andra tycker. Tack fru W du har en förmåga att få ner tankar i skrift som även klargör och sätter ord på mina känslor. Häftigt!
Varm i magen och varm i hjärtat blir jag av dina ord, Hilda. Tack! Och tack för att du förstod att jag inte menade att det är skitlätt, att det bara är att bestämma sig. För det är det INTE. Men det är lite lite lättare om man tror att man KAN bestämma sig. Tycker i alla fall jag.
Kraaaam!
Skicka en kommentar